Lönnen vid stugknuten skiftade redan i olika färger och jag ville så gärna träffa honom i år igen.
Min intuition var riktig, Oktober satt uppe i ett träd i skogsdungen och målade.
– Hej, ropade jag.
– Hej på dig du, lilla människan, svarade han utan att lyfta blicken från sitt verk.
– Jag ser att du har fullt upp som vanligt, sa jag.
– Javisst, nu ska jag gå ”bananas” på dom här träden, sa han och skrattade medan han viftade med paletten.
– Det brukar bli snyggt, berömde jag.
– Of course, my lady. Det ska vara mycket färg, det är sista skriket.
– Jag tycker om när det är mycket rött och orange, sa jag.
Oktober hoppade vig som en ekorre till nästa träd, en björk.
– Tycker du inte om guldpengar då? undrade han och den gula färgen flödade på paletten. Sedan kastade han ner flera nävar med gula blad över mig där jag stod.
– Jo, jovisst. Tack så mycket. Valutan är väl inte så gångbar, men tack.
– Måste du kunna handla för den? Räcker det inte att förundras?
– Absolut, sa jag och skämdes lite.
Oktober klättrade upp i en asp och fortsatte sitt måleri.
– Här ska det bli prickigt, sa han och nästan skvätte med färgen från sin palett.
Ja, hjälp vad många runda röda prickar han målade! Det såg nästan ut som en 50-talsklänning.
– Men du, du brukar ju klä av träden också, sa jag.
– Ja, såklart, så småningom gör jag det, innan November kommer. Det är inte alltid jag riktigt hinner. Det är ju brittsommarfest snart, och innan dess får inte träden stå nakna. Du kommer väl?
– Det hade jag tänkt, jag älskar dina brittsommarfester.
– Då tar du på dig din färggrannaste dräkt, tycker jag. För att hedra mig och Birgitta.
– Såklart jag gör. Men du …
Oktober var så ivrig och upptagen, men jag ville ta upp en viktig sak med honom.
– Ja?
– Det där med att vrida klockan tillbaka … kan du inte sluta med det? Jag fattar ju ändå att trädgårdsmöblerna ska tillbaka in i förrådet nu, jag behöver liksom inte att en ridå går ner och mörkret anfaller mig för att jag ska fatta att det blir vintertid. Det blir det ändå.
– Tja, jag vet inte. Jag håller på och funderar på det. Men det är ju långt dit, flera veckor, försök leva nu och dansa runt lite bland mina nymålade löv!
Jag försökte verkligen. Oktober gjorde ju sitt bästa för att glädja mig.