Förskolläraren: Vi lever i en tystnadskultur

Hur många olika vuxna ska barnen möta och försöka skapa tillit till, frågar sig en frustrerad förskollärare.

Insändare 20 augusti 2022 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vilket parti står på barnens sida? Jag arbetar som förskollärare och ser hur kortsiktighet påverkar barnen negativt. Hur många olika vuxna ska barnen möta och försöka skapa tillit till? Varför ska bemanningen vara så snäv? Hur tänker våra politiker när de ger budget till rektorerna? Vad är likvärdighet? Är det att alla ska göra lika när det gäller bemanning? 

Förskolors storlek har en viktig betydelse för hur förutsättningar för öppettider, reflektions/planeringstid kan genomföras samt hur barnen kan få ro till lärande och lek i mindre grupper om det finns få vuxna på avdelningarna. Varför lyssnar och agerar inte chefer när erfarna, kompetenta pedagoger ber om stöd om barn behöver det? Varför vänder och vrider vi pedagoger på oss till den grad att vi till slut är totalt utmattade – vi borde gå i strejk! 

Jo, för vi är lojala, och vill alltid det bästa för barnen. Vi lever i en tystnadskultur – vi behöver öppna upp och berätta om verkligheten. Politiker som styr över förskolan ska under en tid arbeta i förskolan som vikarie för att få en förståelse för hur det faktiskt är. Ett besök av en politiker ger ingenting. Vad får vi för stöd av våra fackförbund? Arbetar de verkligen så hårt de kan för oss? 

Tänk på framtiden! Vad vi ger barnen när de är små visar sig när de blir äldre.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa