De två senaste veckorna har minst sagt varit turbulenta i och med beslutet att lägga ner 4 grundskolor och 11 förskolor i kommunen. Inte minst för alla de barn, föräldrar och pedagoger som drabbas av beslutet.

Under det senaste årtiondet har pedagoger i förskolan deklarerat i media, bland annat genom Förskoleupproret att barngrupperna är alldeles för stora i förhållande till personalomsättningen och att personalen inte hinner med att arbeta med sådana väsentliga saker som barns lärande och utveckling. 

För ett år sedan sa cirka 50 medarbetare i förskolan upp sig från sina arbeten i Linköpings kommun. Flera av dem valde att lämna på grund av stress, stora barngrupper eller dåligt gehör från chefer. Tidningen Förskolan skriver (Ringdahl, 2023-03-28) utifrån en rapport utförd av Sveriges Lärare om en utbredd tystnadskultur i förskolan. Att personal undviker att påtala brister i rädsla av att framstå som besvärliga eller för konsekvenser.

Många som arbetar i förskolan är också väldigt lojala mot sina arbetsgivare och arbetsplatser. ”Vi vill inte sprida någon obefogad oro” och ”Vi vill inte dra ner på personal, därför väljer vi lokaler i stället” är upprepande mantran vi hört de senaste två veckorna. Tror inte politiker i Linköpings kommun att sådana här beslut skapar oro och stress bara för att personalen brukar ha för vana att tiga i rädsla för konsekvenser eller i tron om att deras röster inte räknas in i debatten? Vi är nog många i förskolan som undrar hur denna process ska gå till. Hur ska vi organisera inskolningen av alla dessa nya barn? Vart ska all personal från de berörda förskolorna ta vägen? Kommer outbildade kollegor att sparkas? Kommer arbetsbördan och barngrupperna bli större?   

Vi är många pedagoger som förstår varför vissa förskolor behöver läggas ner, men andra förstår vi inte alls. Det tar tid att bygga stabila pedagogiska verksamheter med hög kvalitet. Flera av verksamheterna som läggs ner, bland annat Maskrosen i Jägarvallen och Kottebo/Ordboken i Gottfridsberg har något gemensamt och det är att alla är verksamheter av hög kvalitet med skickliga pedagoger. Om en del av syftet med besluten är att skapa en likvärdig förskola skulle man i stället för att demolera dessa verksamheter använda dem för att inspirera andra. För god kvalitet ger ringar på vattnet.  

Det var positivt att höra under kommunfullmäktige att Björn Alling (V) och Elias Aguirre (S) var enade om att förskolan är väldigt viktig och att det behövs personal med hög kompetens i förskolan för att skapa en god kvalitet. Jag tror i likhet med det som Alling beskrev att fler skulle kunna tänka sig att arbeta i exempelvis Skäggetorp om man vet med sig att man hamnar med fler utbildade kollegor. Vi som arbetar inom förskola ser de bra sakerna som kommunen gör för att bland annat minska segregation som Aguirre nämnde under kommunfullmäktige, så som alla språksatsningar och uppsökande verksamhet i utsatta områden (för att få fler barn att gå i förskolan). 

Jag hoppas att Linköpings kommun fortsätter att jobba för att öka statusen i förskolan och tar lärdom av andra större städer där man förstått förskolans viktiga uppdrag.