När hösten övergick i vinter födde jag vårt andra barn på Universitetssjukhuset i Linköping. Medicinskt var förlossningen ett skolboksexempel, men för mig – ett psykiskt helvete. 

Personalbristen, eller var det platsbristen, gjorde att en noga antecknad journal med anledning av förlossningsrädsla inte hanns med att läsas. Och någon undersköterska fanns inte att tillgå. 

Jag klandrar inte den personal som fanns, för de var underbara. Jag är bara ledsen över de resurser som inte fanns. 

Javisst, jag hade min man som stöd. Men jag saknade ett kunnigt stöd, någon med erfarenhet, någon som kunnat lugna mig när jag skrek att jag skulle dö. Någon som kunnat ge mig trygghet. 

Var sparar ni pengar? Jag säger inte att det behöver vara så, men jag vill ändå tro att min vård kostat samhället betydligt mindre om någon ytterligare funnits där för mig. I stället innebar det början på flera Aurora- och psykologsamtal samt en triggad ätstörning. Hur mycket pengar tror ni det kostar samhället? Och hur många tårar tror ni att det har kostat mig? 

Jag är otroligt tacksam, så missförstå mig inte. Den personal jag träffat har varit helt underbar, särskilt inom Aurora och det vill jag verkligen poängtera. Men bristen är den personal som inte fanns? Och vad händer om fler försvinner? 

"En tacksam patient som önskar att någon mer funnits där ..."

Svar från Region Östergötland:

Först och främst är det positivt att läsa att förlossningen gick bra och att du är nöjd med bemötandet från personalen som tog hand om dig. En förlossning är ju en stark upplevelse, och det är inte ovanligt att känna oro eller rädsla inför, under och efter förlossningen. Från förlossningsvården försöker vi att på olika sätt fånga upp förlossningsrädsla och förbereda och stötta kvinnan på bästa sätt.

Tidvis är det ett högt tryck på förlossningen när många förlossningar pågår samtidigt. Tyvärr har vi inte alltid möjlighet att vara på plats inne hos den blivande mamman med en extra stöttande undersköterska under alla skeden av förlossningen. Jag beklagar att det inte riktigt blev som du förväntade dig.

Inom Region Östergötland görs just nu stora besparingar, varsel och förflyttning av personal på grund av ekonomiska underskott, vilket kvinnokliniken också berörs av. På förlossningsavdelningen har vi dock mer eller mindre samma personalstyrka. Generellt har vi har dock brist på barnmorskor, och att försöka rekrytera är något som vi ständigt jobbar med.

Evelyn Lundin, verksamhetschef vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset i Linköping