Så blev det som så ofta förr – nazisterna har med medias hjälp kommit i centrum med sitt budskap och fått all den reklam de önskat. Denna lilla sekt som i Göteborg lyckats mobilisera några hundratal anhängare utmålas som ett allvarligt hot mot samhället, som beredda till ett maktövertagande, som landets fiende nr ett.
Ofta får jag känslan av att de flesta som använder ordet nazism inte vet så mycket om begreppets innebörd. Ordet har blivit ett skällsord bland flera. Vi glömmer den pedagogiska uppgiften att förklara vad dessa nazister faktiskt anser.
NMR är förstås glada, medan ytterligheten på vänsterkanten, de så kallade antifascisterna, nästan aldrig anses för ett hot, hur mycket de än kastar sten, för ett våldsamt språk, slåss mot polisen och är så många fler. Ty det är nog som Janne Josefsson påpekade, en omöjlighet för alla vänsterjournalister att angripa ”de sina”.
Visst är nazismen antidemokratisk, men den är en liten kraft jämfört med den antidemokrati och antisemitism som finns ute till vänster och bland hitkomna under 2000-talet.
Ja, nazismen skall granskas, men våldsdyrkare och antisemiter till vänster och bland religiösa extremister måste nu på allvar läggas under luppen.
Till sist – vad som skett i Göteborg bör få politiker och journalister att granska sina demokratiska värderingar. Yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet gäller faktiskt även nazister. Att börja tala om inskränkningar här för oss snabbt ut på ett sluttande plan.
Högern har en plikt att markera mot sin egen avgrund, skrev SvD. Detta gäller faktiskt även vänstern, där revolutions- och våldsromantiken fortfarande har starkt stöd.