Svar till "Trakasserier inom det militära är förkastligt" (8/1).

Eric Grönberg menar att barn växer upp i en överbeskyddande miljö och kontrasten blir stark i den militära miljön. Att 18-åringar sitter och gråter i bussen, menar Grönberg, visar hur långt det har gått.

Gråtande värnpliktiga beror på förtvivlan över att man måste rycka in i lumpen och på bemötandet där, menar jag. 

Jag grät aldrig, men tyckte vissa befäl var tramsiga, opedagogiska, kränkande och skrikande. En åsikt många delade. Flera grät öppet eller tyst på grund av befäl. 

I krig måste man kunna skjuta, kunna skydda och försvara sig och sitt land. I min värld är risken större att bli skjuten än att i krig duscha kallt eller hålla sig vaken länge.

Har sagt till mina barn att värnplikt behövs, men berättat för dem hur min lumpartid var. Ingen av mina barn gjorde lumpen.