Svar på nyhetsartikeln "Skylten säljs – affären möts av arga protester" (19/9):
Försäljningen av Skyltenkvarteren är en misstroendeförklaring från kommunens sida mot fastighetsbranschen i Linköping. Man väljer att sälja vid sidan av marknaden och till rejält underpris. Det görs med insinuationer om att det inte finns ett utbrett intresse bland många aktörer att ta ansvar för idrott, kultur och samhället i stort. Det är ett grovt felaktigt ingångsvärde.
Det finns flera fastighetsföretag i Linköping som gjort stora åtaganden inom idrotten, lämnat stöd åt lokalt bokförlag, stöd till nystartad bokhandel, stöd till nytt konstmuseum, genomfört omfattande konstprojekt i samband med nybyggnation med mera. Det märkliga är att man inte lät dessa företag ens vara med och lämna anbud.
Praxis på marknaden vid försäljning av större objekt är att man vänder sig till en mäklare. Denne går sedan ut till ett antal aktörer som uppfyller fastställda krav. Dessa får skriva på förbindelse att inte röja information om pågående affär. Företagen får sedan ge anbud i syfte att fastställa marknadspris. Praxis är att budgivare med högst anbud får slutförhandla och köpa.
Fastigheten Gjuteriet 2 som omfattar Skyltenkvarteren har en stor utvecklingspotential och ett ypperligt läge som blir ännu mycket bättre när järnvägsspåren flyttas.
Det är min och flera aktörers bedömning att värdet på fastigheten skulle hamnat på minst 250 miljoner i en öppen affär på marknaden. Kommunen har således sålt till underpris och lämnat en subvention i storleksordningen 30 miljoner till ett enskilt företag. Därtill har man skapat ett märkligt företagsklimat i branschen där det uppstår frågor om kommunens kompetens som aktör på marknaden. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att Linköping, landets 5:e största kommun, hamnar på plats 120 i ranking bästa näringslivsklimat.