Nu tycker jag mig uppleva något liknande inom pandemin. Det handlar dels om studenter, dels om par i 35–45-årsåldern.
Studenterna har jag visserligen bara läst om, men övertron på den egna intelligensen är uppenbarligen lika stor som när jag själv var student. Ergo: vi behöver inte följa rekommendationer. "Vi kan festa som vanligt, vi kan umgås lika tätt som en grupp charterturister på semester. Vi vet hur man undviker (skiter i) smittan."
35–45-åringarna har jag sett med egna ögon. På skyltar och ord med en storlek som även jag kan läsa utan glasögon står det "Handla ensam". Vilka ser jag handla två och två? En majoritet är i ovannämnd ålder. Vilka ser jag umgås lika tätt som en grupp charterturister på semester? Vilka står som packade sillar när det är dags för playdate?
I bästa fall handlar det om överskattad intelligens, det vill säga omedveten ointelligens. I värsta fall kombinerad med brist på empati. "I min ålder blir man inte speciellt sjuk. I andra åldrar ... who cares?"
Farligast är de omedvetet ointelligenta. Alltför ofta de som också är de omedvetet inkompetenta?