Allians för Linköping väljer att lägga ner högstadiet på Skäggetorpsskolan. Man gör det helt utan att samråd med de lärare som arbetar i skolan, de elever som går där, de föräldrar som har sina barn där och det område där skolan ligger.
Gång på gång slås nya slag i luften för att skapa samråd och dialogforum i Linköpings kommun, gång på gång struntar man i att använda dessa forum när de kunde gjort verklig nytta.
Om Alliansen hade velat så hade man kunnat genomföra processen med att lägga ner högstadieskolan, eller att utveckla den, tillsammans med Skäggetorpsborna. Man hade kunnat vända sig till föreningen Världens mammor, som flera gånger bjudit in politikerna för att skapa dialog om området. Man hade kunnat använda sig av de utskott som skapats för fördjupad medborgardialog. Man hade kunnat hålla samrådsmöten. Allt detta låter man bli.
När Allians för Linköping levererar nyheten om att Skäggetorpsskolans högstadium måste stänga, så lämnar man eleverna i sticket. Man meddelar inte hur dessa ungdomar ska kunna bibehålla de fritidsaktiviteter som varit kopplade till skolan, inte hur skolskjutsar ska förenkla resandet för de ungdomar som nu ska gå i skolan i andra delar av kommunen. På samma sätt blir de svaret skyldiga om hur ungdomarna ska flyttas mellan områden utan att stigmatiseras. När en skola läggs ner på grund av dåliga resultat känns den risken överhängande, om inte ett omfattande grundarbete görs.
Vad händer med den ytterst kompetenta personalen på Skäggetorpsskolans högstadium? Det här är personal med helt unik kompetens rörande anpassning av pedagogiken till elever med sinsemellan väldigt olika bakgrund. Det här är personal som vi är i stort behov av i Linköping. Det är också personal som Alliansen valt att inte ha en dialog med, inför förändringen på deras arbetsplats.
Likväl hoppas man att personalen ska stanna kvar under det år som återstår av högstadieskolans existens. Man förväntar sig lojalitet från personal man inte är lojal med. Åsa Wennergren, ansvarigt kommunalråd borde ta sig en stunda att fundera på det och hur detta år ska optimeras för både elever och den pedagogiska personalen.
Det fria skolvalet är grunden till Skäggetorpsskolans problem. Om det geografiska urvalet styrt vilka elever som gått på skolan, så skulle en stor blandning av hemmens studievana, socioekonomi och modersmål skapats.
Om vi inte hade det fria skolvalet så skulle vi kunnat agera som i Finland och anpassat skolornas geografiska upptagningsområde, för att undvika ekonomisk och etnisk segregation i skolor i elevernas närområde.
I Sverige läggs skolor ner och elever flyttas till allt större klasser eller till tillfälliga lokaler långt från bostaden. Vi behöver nog inte nämna vilket av länderna som har de bättre skolresultaten.
Som om det vore en naturkraft, och inte politiska val, som låg bakom den havererade skolpolitiken, så rycker man på axlarna och säger att det är tråkigt. Det är alltid tråkigt med politiker som anser att det är lättare att ge upp, än att fortsätta satsa.
Sanningen är väl den att Alliansen bestämde sig för att sluta satsa på Skäggetorpsskolan så snart de kom i majoritet. Neddragningar och utebliven dialog har varit en följetong för Skäggetorpsskolan ända sedan valet.
Från Vänsterpartiets sida är vi arga, men inte förvånade över den arrogans som visas från Erik Östmans och Åsa Wennergrens sida. Skäggetorpsskolan, området Skäggetorp och dess invånare förtjänar mer respekt än såhär.