Därför blir förvåningen påtaglig vid läsning av hennes understreckare på ledarsidan i Corren 17 mars – givetvis med anknytning till coronaviruspandemin. Kontentan i texten är, att vi inte bör låta experterna styra, utan politikerna skall ta besluten.
Jag anser, att hennes kritik träffar snett. Sverige har hittills varit så lyckligt lottat att regeringen lyssnat till expertisen. När expertisen föreslagit åtgärder, har regeringen berömligt snabbt fattat beslut. Det är alltjämt regeringen som bestämmer – precis som det skall vara. Beslut fattas på basen av bästa tillgängliga (eller ibland minst dåliga) kunskap. Framtiden kommer att ge oss facit. Något sådant finns inte idag.
Vill Barbro Hedvall se exempel på motsatsen – att regeringen fattar beslut på tvärs mot expertisens råd – behöver hon bara studera Sveriges nuvarande civila och militära beredskap. En gång i tiden var Sverige väl rustat för såväl civila som militära kriser. Vi hade stora beredskapslager av mat och läkemedel, lokaler, förberedda för att snabbt byggas om till sjukhus och utrustas med stora mängder lagerhållen, kvalificerad materiel, en organisation för att bemanna dessa resurser – och så vidare.
Efter Sovjetunionens implosion slängdes allt detta på sophögen. Idag står vi med resultatet: Usel civil krisberedskap och en nyvunnen insikt om, att det militära försvaret behöver mycket stora resurstillskott för att vara värt namnet. Dessa sammanhängande problem har orsakats av, att regeringen inte lyssnat till sin egen expertis. Hade man gjort det, skulle mycket vara annorlunda i Sverige idag.
Bror Gårdelöf, Linköping
Svar:
Givetvis har inte alla samma uppfattning. Vad jag finner oroande är en alltför stor tillit till expertis som stundom går utanför sitt område. Andra må finna det tryggast. Demokratiskt valda personer kan ha stora brister, de ställs dock till svars inför sina uppdragsgivare, vi väljare.
Barbro Hedvall