Skäggetorp har en väl fungerande högstadieskola med engagerad personal och ett starkt kontaktnät ute i bostadsområdet. Att vissa elever behöver längre tid och mer stöd för att klara gymnasiebehörighet är inte förvånansvärt med tanke på till exempel utländsk bakgrund och kort tid i Sverige.
I stället för extra stöd och utökad tid i form av ett extra skolår, splittrar Linköpings kommunledning högstadieklasserna och portionerar ut dem i mindre grupper på olika håll i kommunen, ibland så långt hemifrån som till Linghem och Ljungsbro. Har man föreställt sig hur det känns att komma in i en främmande skola miltals hemifrån, med en underförstådd bakgrund att bostadsområdet i sig "bär skulden” till icke godkända betyg? Kommer de anvisade skolorna i kommunen ha samma möjligheter som Skäggetorpsskolan att ta hjälp och stöd av engagerade vuxna i närområdet?
Hur många i Linköpings kommunledning kan för övrigt säga att de skulle klara gymnasiebehörighet efter bara ett par år i ett nytt land?
Ta i stället vara på potentialen i en stadsdel med ett stort inslag av barn och ungdomar, till exempel genom kulturellt samarbete med det utmärkta, nyöppnade Agora, ett kulturellt mycket lovande projekt, som förutom biblioteksverksamhet också satsar på teater, föreläsningar och kurser för alla ”mellan 0 och 150 år” enligt deras hemsida. Detta skulle kunna vara attraktivt även för ungdomar från andra stadsdelar.
Tänk om politiker – tänk på barnen och ungdomarna i stället för att svika dem som är väl värda en skola i sin egen stadsdel.