Svar till ”Kyrkans arbete med äldre församlingsbor” (22/1).
Det är svårt att ge ett generellt svar, men alla församlingar arbetar på olika sätt med träffar för gemenskap. Om någon som vanligtvis brukar komma regelbundet på en sådan träff inte längre dyker upp och ingen vet varför rings personen ofta upp för att kolla läget.
Vanligt är att församlingen också har någon form av diakonigrupp som gör hembesök när människor inte kan ta sig till kyrkan.
Det senaste året är det nog många av oss som blivit påminda om Lukasevangeliet och Jesu utmaning och uppmaning att vara varandras nästa.
Nu i pandemitid har tiotusentals telefonsamtal gjorts i stiftet till människor i riskgrupp. Många församlingar har fokuserat på att dela ut matkassar och medicin till dem som inte själva kan hämta eller på annat sätt få levererat till sig.
Vilka personer som kontaktas av kyrkan, när och på vilket sätt varierar förstås. I Linköpings stift finns ett hundratal olika församlingar, från Finspång i norr till Målilla i söder. Alla församlingar har sina engagerade ideella och anställda som verkar i sitt sammanhang.
I fallet med skribentens mor kunde man tänka att det skulle vara hennes vänner och kolleger från kyrkan som skulle hålla kontakt i första hand. Varför det inte blivit så är omöjligt att gissa.
En påminnelse till oss alla, när så många människor varit isolerade, är allas vårt bärarskap av att vara kyrka tillsammans. Mitt råd är att ta kontakt med församlingen det gäller och berätta om hur det ligger till just nu.