Uknadalen är så vacker! Skarpa klippsprång, böljande skogar, sjöarnas blänk. En slingrande järnväg mellan havet vid Västervik och Linköpingsslätten. Där skulle man bo!
Där kan man faktiskt bo. Enda kruxet är att komma därifrån.
De senaste åren har regionaltrafiken i form av Krösatåget (före detta Kustpilen) sparats ned till oigenkännlighet. Från sex tågavgångar/dag är vi nu nere i tre (måndag–fredag), respektive två (lördag–söndag). Bussar ska ersätta, sägs det, men för boende i Falerum är det en sanning med modifikation.
Rälsen ligger tyst, och bussen från Västervik tar en annan väg. Någon ersättning för de indragna turerna syns inte till. Lokaltrafiken ska möta upp, men lokaltrafiken fyller inte hålrummen mellan tågturerna.
Har du åkt till Falerum? Grattis! Njut av skogen, fågelsången, Storåns forsande på sin väg mot nästa sjö. Mellan klockan 09 och 15 är du fast, så häll upp lite mer kaffe. Det är flera timmar kvar till nästa avgång.
Till dig som arbetar med kollektivtrafik i region Östergötland: Vi som bor i eller omkring Falerum vill också kunna resa klimatsmart. Vi har en station, vi har räls. Vi har även vägar, så bussen skulle kunna ta sig fram mitt på dagen. Ge oss en tur vid lunch, så vi kan besöka bibliotek och vårdcentral under öppettiderna, handla mat eller ta del av utbudet i våra grannorter. Att äga och köra bil är inte för alla. Vissa är för unga, vissa är för gamla. Några har funktionsvariationer, andra klimatsamvete, en sinande plånbok eller bara inget körkort.
En levande landsbygd behöver kollektivtrafik.