Kanske låter enkelt, men det är svårt att nå en hög produktivitet om man är i obalans. Jag måste fungera trots att saker och ting inte är som det brukar.
På grund av min omgivning har jag tappat en njure, en höftkula och några neuron. Ja, inte bokstavligen, men jag tänkte att jag skulle prata i människotermer så att ni förstår.
De delar som får mig att fungera hotas av utplåning, mina arter förtvinar, de är själva grunden till att jag fungerar. Utan de faller jag samman och jag tar er med mig.
Just nu mår jag relativt bra, om jag får säga det själv, men börjar bli till åren, snart 70, eller riskgrupp som ni säger. Jag är också i riskgrupp, risken att jag ska avverkas blir högre och högre för var dag som går, inte är det enkelt, men vad kan man göra.
Jag har förlorat min bestämmanderätt till en människas äganderätt. Visst får ni skörda mina träd om ni vill, men kanske bara några i taget. Behöver ni ta allt på samma gång?
Mina arter klarar inte det, omställningen blir för stor. Jag går från att vara en skog med hög luftfuktighet till en öken, efter avverkningen kommer bara det växa gräs här. Efter avverkningen finns inte jag, skogen, kvar.
Jag ger er blåbär och lingon, trattkantarell och trumpetsvamp, rent vatten och ren luft, men virket är det som bestämmer mitt pris. Varför kan ni inte se hela mig inte bara mina träd?
Barnen gillar att vara här, hundarna gillar att springa här och jag erbjuder mina tjänster gratis. Trots detta struntar ni i mig.