Vi bevittnar just nu i USA en moralisk kollaps hos Republikanerna. Efter att ha aningslöst släppt fram Trump har man profiterat på att deras okritiska väljare via alternativa medier matats med hat och lögner och nu hamnat i en rävsax och tvingas göra avkall på all hederlighet.
Något är ruttet när ansvariga politiker inte visar tilltro mot sina egna rättsliga institutioner. Det talas om en cancer i det egna partiet.
Och här hemma följer nu Kristersson i Ebba Bush spår och krattar manegen åt SD så att de ska synas rumsrena då det närmare samarbetet inför nästa val tar sin början.
Kristerssons tidigare löfte till Hédi Fried när han sa ”aldrig någonsin” framstår nu i allt sitt nakna hyckleri. En regeringsbildning utan stöd av SD har de förstått är omöjlig. Men den väg de valt är som en ritt på tigerns rygg glömmandes att den kan sluta i tigerns mage.
En insändarskribent i Corren ondgör sig över allt brunsmetande av SD. Vi håller med om att det är dumt av den anledningen att det är helt onödigt. De gör det så oöverträffat bra själva. De gör furiösa utfall mot den som vågar antyda att de har sådana preferenser. Men den som inte ser likheter med 1930-talet vill inte se.
I december 2020 skickar Jimmie Åkesson denna tweet:” Vi har mycket att tacka alternativa media för. Hade det inte varit för alternativa media hade de gamla medierna och de andra riksdagspartierna lyckats kväva invandringsdebatten, gruppvåldtäkterna, förnedringsrånen, islamismen och så vidare.”
Till sist. I Corren skriver som gästskribent Widar Andersson, ledarskribent på socialdemokratiska Folkbladet, återkommande.
Det måste ju vara en drömsits att ha chansen att i en borgerlig tidning kunna avmaskera en tilltänkt borgerlig samarbetspartner som SD och varna för en politisk rörelse vars ideologi såväl som strategi påminner om ett tidigare parti som också hade just socialdemokratin som huvudfiende. Men inget av detta hos honom.
Heder istället åt Correns ordinarie ledarskribent Christian Dahlgren som ser bortom partipolitiskt dribblande och krassa parlamentariska överväganden för något mer grundläggande som ligger i vågskålen: angreppen mot demokratins fundament.