Reformeringen av Arbetsförmedlingen, hur var det tänkt av regeringen?

Nu har nästa del påbörjats av den reform som ska göra det möjligt för oss privata aktörer att börja jobba med arbetslösa, men enligt mig står vi idag utan plan för hur.

Det jag idag ser hos Arbetsförmedlingen är en avveckling utan att det finns någon utvecklingsplan redo, vilket skapar ett stort tomrum. 

När det skärs ned i en myndighet i den takt vi idag ser skapas det självklart en känsla av hopplöshet hos dem som blivit uppsagda och en stress hos dem som blir kvar och som ska klara av de andras arbetsbörda plus sin egen i ett byråkratiskt datasystem byggt på 90-talet. 

De som ska gå ska även lära upp sina kollegor att ta över deras uppgifter på den tid de har kvar. Med vilken entusiasm de nu kan förväntas ha inför detta när de själva ska gå. Kunde de inte åtminstone fått medel att reformera datasystemet först så att detta klarar en snabbare behandling av ärenden och de som blir kvar kan handlägga snabbare?

Jag var nere på Arbetsförmedlingen för någon vecka sedan och framför mig i kön stod en man som sade att han mejlat sin handläggare flera gånger under tre veckor utan att få svar. Bakom mig sa personen i kön något liknande. 

Arbetsförmedlingen var då öppen två timmar per dag och de flesta hänvisades till att försöka kontakta sina handläggare via mejl.

Ett nytt system som ska hjälpa folk digitalt att få de svar de behöver ska komma på plats, men hur hjälper det de grupper som idag inte kan skicka e-mejl på svenska eller inte alls. Och när kommer ett sådant på plats, borde inte detta varit klart innan?

Hade det skjutits till mer medel kunde den alternativa lösningen som ska ta över uppgifter från Arbetsförmedlingen kunnat vara på plats innan nerskärningen vilket möjliggjort även för arbetsförmedlarna att kunna söka sig till dessa strukturer. Kommunen hade då inte behövt ställa om för att klara den ökade belastning som nedskärningarna ger, arbetssökande hade inte behövt stå utan hjälp och även vi privata aktörer hade kunnat fortsätta som normalt att hjälpa deltagare ut i arbetslivet. 

Trots högkonjunktur har grupper väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Hur klarar vi en lågkonjunktur?

Morgan Holmström