Svar till "Jag kom inte ens upp till lägsta gränsen" (30/8) och "De med minst får ingenting" (7/9).
Jag själv klarar mig men min fru har cirka 8 000 i pension före skatt efter att ha varit hemma och tagit hand om tre barn i 14 år.
Vad som kan tillföras i debatten är att man genom enkel matematik kan räkna ut att hon sparat mer än 2 milj kr till Linköpings kommun genom att sköta barnomsorgen själv.
Att sedan komma ut på en arbetsmarknad där de jobb som erbjuds är dåligt betalda kvinnodominerande arbeten lägger grunden till en pension som ligger 4 000/månad under fattigpensionärsgränsen.
Det märkliga är att denna grupp är "glömd" av alla politiska partier. Det hjälper ju inte att S, MP, V regerar.
Hoppet har ju stått till dessa partier men de har svikit gruppen totalt. Hellre skattesänkningar till medel- och höginkomsttagare.
Vi får se, när valet närmar sig så kanske något parti nämner ordet pensionär i sitt valmanifest. Ordet "solidaritet" är väl för politiskt laddat.