Ett elevperspektiv på Folkungaskolans klassindelning:
Då jag under de senaste dagarna följt den aktuella debatten kring nedläggningen av Folkungaskolans profilklasser har den påtagliga ensidigheten i argumentationen i hög grad förvånat mig. Utöver de två musikklasserna för varje årskurs finns nämligen fem andra klasser, vilka ställs i skuggan av de tidigare. På skolavslutningar har musikklasserna fått en närmast självskriven roll, i vissa fall ackompanjerade av dansklasserna. Utöver detta genomförs ytterligare uppträdanden i samband med exempelvis luciafirande och försommarsång, vilket sker under skoltid på bekostnad av viss undervisning.
Detta motsätter jag mig inte, utan erkänner i själva verket det stora kulturvärdet i framträdandena. Samtidigt återfinns dock musikproduktions-, science- och hemkunskapsinriktningar samt konstklasser, vilka sällan visas någon större uppmärksamhet, sina stora ansträngningar till trots. De förstnämnda är i högsta grad kapabla att framträda och på andra vis verka musikaliskt oberoende av eller tillsammans med musikklasserna.
Själv upplever jag, i egenskap av elev på Folkungaskolan, att musikklasserna ständigt får utgöra skolans “ansikte utåt”, eller en idealisk klassuppsättning, vilka vi andra skall utgöra publik till. Jag vill inte påstå att jag stödjer nedläggningen av musikklasserna, men en förändring av något slag behöver i varje fall ske. Då man ytterligare beaktar segregationen och den vanskliga könsfördelningen förstår jag skolledningens tankegång. Om dessa klasser generellt sett huserar fler högpresterande elever, så är det en konsekvens av det tidigare fenomenet.
Är nuvarande klassuppsättning verkligen att föredra?