Svar på nyhetsartikeln "Missing peoples insatsledare om sökinsatsen: Fruktansvärt svårt" (6/11):

Att ge sig ut i skog och mark för att leta efter personer är inte lätt. Det kan vi bekräfta som gjort vår militärtjänst. En mycket viktig punkt som ingick i den grundutbildning man fick som värnpliktig.

Att identifiera målet man letar efter och göra en analys/bedömning om var målet befinner sig är den första punkten man går igenom.
Här kommer en synpunkt som jag skulle vilja ta upp gällande det äldre paret från Mjölby som gick vilse i Boxholms närliggande skog. 

Att utgå från ålder måste vara den första och största parametern i analysen. Då hade det snabbt kommit fram att paret inte kan ha gått mer en max 2 kilometer från sin bil. När man ser intervjuer som polisen svarar på så hänvisas de hela tiden till 26 kvm stort område?

Även insatsledare från Missing People svarar i dag: Att den enkla anledningen att området man letade i är fruktansvärt stort, som svar på frågan Corren ställer. Här borde man redan direkt avsatt större resurser i närområdet. Om terrängen var så svår som framkommit, så kan ju knappast ett par med ålder 80 respektive 83 år gå flera kilometer in i en skog från sin bil.  

Jag vill samtidigt ge er alla som deltog i sökandet stort beröm att inte någon gav upp utan att man till slut kunde hitta paret.