Det börja i Kina, 2020 på lut,
gränser snart stängdes och resandet tog slut.
In i liten skrubb tog jag mitt arbetsliv,
ett björnakliv, det tog mitt familjeliv.
Få närvara IRL, kontoret näst' nedstängde
och skönt var faktiskt, chefer mest där hängde.
En hel världs utveckling till jobb på distans,
så härligt och snabbt från knappt det ens fanns.
Med Teams som min sköld och datorn som mitt svärd,
mitt liv nu avancerat, en tidsresa, vilken färd!
En jävla effektivitet jag i min avskildhet kände,
fullt fokus och harmoni, gränser utan ände.
Distansarbete här nu är, utveckling oundviklig,
fortbilda chefer, krymp kontor, omorganisering kanske börlig?
Åter trängas på kontor – är det en god idé?
upplevs något udda, rentav fel – ja tro dé!
Strunt i all framgång, logik och sensmoral,
alla ska tillbaks så som till sent 10-tal.
Visst kan det vara skojigt med retro då och då,
men bäst nog rätt få ser att fullt återgå.
Tillbaka till stressen, optimerat ta bort,
resa trots klimatet, det blev min lott.
Jag bort mig drömmer till den tid som var,
min framtid den snart kanske annanstans mig tar.