När studierna är slut har han sex månader på sig att hitta ett fast jobb; mitt under en pågående pandemi dessutom. Lyckas han inte med det förlorar han rätten att vistas i ditt land. Tror du att han sover bra på nätterna? Tror du att han har lätt för att koncentrera sig på lektionerna och på jobbsökande? Tror du att han känner tillförsikt och hopp inför framtiden? Tänk dig att det här är ditt barn.
Så är det för mig och många andra som tagit emot och öppnat våra hjärtan för någon eller några av dessa ungdomar som fått uppehållstillstånd på den nya gymnasielagen. Dessa killar och tjejer har kämpat och kämpat, år ut och år in – i stor ovisshet om framtiden. Hur mycket tär ett sådant liv på en människa? Som dessutom kommer från en så otrygg miljö att hans eller hennes biologiska familj valt att skicka iväg sitt barn ensam på en livsfarlig flykt. Och nu närmar sig en fet tegelvägg i 110 km/h.
Av totalt cirka 7 600 ungdomar har hittills 72 tagit sig igenom nålsögat. Skulle du kunna tänka dig att göra något litet för någon av de 7 528 som fortfarande kämpar?
Vi kan inte räkna med hjälp från politikerna; riksdagen röstade i dagarna nej till regeringens förslag att sänka försörjningskravet. Hör av dig nu till den ideella föreningen Nyanlända unga i Östergötland (du hittar oss på Facebook), så kan vi göra något tillsammans. Om du inte bor i Östergötland, kolla upp vad det finns för lokala engagemang i din närhet.
Tänk dig att det spelar roll, det lilla du gör.