Charterresenärer kommer inte iväg till sina semestrar och restaurangerna står tomma på många håll.
Det blir såklart en jobbig tid med ebb i kassan för många företagare. Nu ropas det högt om att staten måste kliva in med stöd. Annars faller börskurserna och de så viktiga företagarna börjar permittera sina anställda.
Timanställda får gå hem direkt såklart. Men staten har redan stöttat konsumtionen och därmed företagen genom att sänka inkomstskatten, flera gånger. Restaurangmomsen sänktes för några år sedan. Flygbranschen har länge kommit undan en beskattning av flygbränslet, en skatt som andra bränslen haft länge.
Det borde med andra ord ha gått att spara en slant i företagens lador när pengakranarna var öppna på maxhastighet. Företagen borde ha kunnat buffra upp en viss marginal. Istället varslade en stor hotellkedja närmast omgående om att deras personalstyrka var alltför stor. Företagare gråter i media och menar att staten inte kan företagsekonomi.
Alla borde ha en årslön på banken, det sa en gång den folkpartistiska finansministern Anne Wibble. Ett uttalande som då väckte stor uppmärksamhet.
Ska jag som skattebetalare nu också behöva sponsra näringslivet för att de inte vet hur man sparar en slant i goda tider? Då kanske man borde ta tillbaka värnskatten igen. Vem ska annars betala?
Blir det ännu lägre bemanning på äldreboendet eller i skolan när detta viruskaos gått över? Ska staten behöva stötta företagen både i goda och i dåliga tider?
Stöd föder beroende?