Men har Sverige någon försäkring? Nu ser vi att allt upprepas från tsunamin, skogsbranden i Västmanland, migrantvågen 2015 och våldet i samhället. ”Vi såg inte, vi förstod inte, vi var naiva.” Jag kan försäkra att hade en politiker eller ämbetsman någonstans i världen yttrat detsamma, så hade de snarast åkt ut med fötterna före.
Våra ansvariga vet ju bäst. Så beslut om skolors eventuella stängning lämnas åt kommunerna och utan några råd om hur man bör förhålla sig, resurser i form av vårdplatser och sjukvårdsutrustning (som så enkla saker som munskydd och handsprit) är på miniminivå för här lyser alltid solen.
Andra länders myndigheter ger klara anvisningar till allmänheten, inte ens statsepidemiologen tycks förstå att danskarna stänger sina gränser för att söka dämpa spridningen och köpa sig tid.
Låt mig citera från Ledarsidorna.se (14/3): "Sverige är hopplöst illa ute. Som vanligt. För sent, för lite, för långsamt, för naivt. (---) Vi har prioriterat bort allt det där som kunnat göra skillnad.(---) Det handlar om naiva topptjänstemän med en förkärlek för att önskedrömma."
Sverige är ett land med politiker som satsat stort på att finansiera elsparkcyklar, friår för knyppling och trädgårdsskötsel och annan symbolpolitik. Där en stor fråga har varit vem som är mest kränkt, inte skyddet av befolkningen. Det är synd om medborgarna. Var är ni, Gösta Bohman, Torbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson?
C Weinhardt, östgöte