Sjukdomen i sig är givetvis hemsk (för fåglarna), men jag efterlyser ändå en ärligare rapportering om vad det egentligen är som står på spel här.
Kyrkoherden likställer böndernas förlust av fågelbestånd med att “förlora en nära anhörig”. Nej kyrkoherden, den jämförelsen är stötande. Vi skickar inte våra anhöriga till slakt.
Vi profiterar inte på deras kroppar och grämer oss oftast inte över utebliven vinst när de inte längre kan leverera.
Dessa företeelser är dessvärre helt normaliserade inom djurindustrin. Om det skulle handla om äkta sorg för djurens öde, så borde väl böndernas känslor också aktualiseras var gång slaktbilen kommer?
Med tanke på smygfilmat material från slakterier, så borde ju oro för “familjemedlemmarna” i dödsfabrikerna vara högst befogad?
Nej, det som i artikeln beskrivs som “sorg” är snarare en vanlig kris. Olust inför ändrade förhållanden och, kanske främst, ekonomisk förlust.
Många i samhället har fått uppleva något liknande i samband med arbetslöshet eller konkurs. Det är svårt, men inget att jämföra med en familjemedlems död.
Och djuren då ? För dem spelar det ju ingen roll om de dödas av fågelinfluensa eller för att hamna på tallriken. Slutet är likadant.
Förhoppningsvis kan fågelinfluensan därför bidra till att väcka debatt om orimligheten i dessa enorma fågelbestånd och det etiskt olämpliga med all affärsverksamhet som sätter utnyttjande av andra levande väsen i system.