Kommentar till insändare ”Jag skäms så otroligt mycket över Sverige”, 200721
Men nu har det blivit fel. Trots tio år av professionellt arbete med flyktingar skäms också jag över Sveriges flyktingpolitik, när det gäller hanteringen av de ensamkommande flyktingarna från Afghanistan.
I DN debatt, 200705, skrev Jan Eliasson, Hans Blix och Alf Svensson ”att de unga ensamkommande flyktingarna som kom från Afghanistan under den stora flyktingvågen 2015 måste ges permanenta uppehållstillstånd.” Flera ensamkommande har drabbats av extremt långa handläggningstider. De flesta hade rätt att få asyl i Sverige, men blev ändå utvisade.
De ensamkommande flyktingar jag mött i arbetet som nationell samordnare för BIV/BIS, Barn i väntan/ Barn i start, har inte kommit hit för att söka lyckan, utan för att undkomma krig och förföljelse. De har fogat sig i de krav Sverige har ställt för att de ska få stanna. De har pluggat, jobbat och försökt hitta bostad. Under pandemin har situationen blivit ännu svårare att uppfylla kraven. De som misslyckats med att skaffa fast anställning och bostad riskerar att hämtas av polis och att föras till förvar.
Flera av de ungdomar jag mött har nu flytt till andra länder med humanare syn, som till exempel Frankrike, där ingen utvisas till det krigshärjade Afghanistan. En del har tvingats att gå under jorden, för att inte bli gripna. Vi riskerar att få ett utökat skuggsamhälle med papperslösa.
Det var inte dessa ensamkommande flyktingar som gjorde fel. Det var vi som inte hade resurser att möta dem, när de som mest behövde det. Därför håller jag med Jan Eliasson, Hans Blix och Alf Svensson när de säger ”Att det är dags att göra rätt. Låt ungdomarna äntligen få andas ut, tryggt fortsätta sina liv och bidra till Sveriges framtid.”
Jag instämmer även med insändaren till ”Jag skäms så otroligt mycket över Sverige”. ”Sluta skicka barn till krig och död.”