Jag har i flera omgångar varit i kontakt med Linköpings kommuns tjänstemän och ansvarig politiker Annika Krutzén om gymmet för funktionshindrade på Friskis&Svettis Tannefors sedan verksamheten lades ned vid nyår efter ett olagligt avtal enligt kommunen.

Den då omtyckta verksamheten hade varit igång i 15 år. Jag har flera gånger påpekat vikten av att träna för alla med någon slags funktionshinder. Och mötts av nonchalans, hänsynslöshet och fördomsfulla kommentarer, men ändå ”vi jobbar på det”. 

Jag har hört det till leda ända sedan i början på året. Jag har påtalat konsekvenserna om vi inte får träna och hur mycket kostnaderna kommer att skena. Men ingen verkar förstå vår frustration och ta oss på allvar. 

Jag har varit med på ”Allmänhetens frågestund” i kommunfullmäktige ett antal gånger. Det har skrivits skrivelser och motioner, saken har uppmärksammats i media, men inget har hjälpt. Just denna nonchalans gör mig förbannad. 

Vi har rätt att få träna på lika villkor, precis som den friske utan någon som helst funktionsnedsättning. Vi har rätt att som tidigare träna tillsammans på Friskis&Svettis och vi kräver, det som kommunen själv har föreslagit, ett IOP-avtal (idéburet offentligt partnerskap). Men när?

Det är fruktansvärt hur Linköpings kommun behandlar sjuka människor och särskilt denna målgrupp och att man som politiker inte ser både på kort och lång sikt konsekvenserna av sina beslut. 

Linköpings kommun som är så ekonomiskt stabil går, inte under med vad verksamheten kostar, 300 000 kr/år.