I Corren den 15/3 ängslas man över riskerna med att ha två patienter i samma rum. På 50-talet och förmodligen även senare låg man i 6- eller 8-bäddsrum när man vårdades på sjukhus. Hur många sådana rum det fanns i varje korridor vet jag inte, men enligt min enkla mening hade sjuksköterskor och annan vårdpersonal god kontroll på 6 till 8 patienter var gång sjuksalen besöktes istället för som vid enkelrum endast en patient i taget. Om medicinerna blev ihopblandade ofta på den tiden vet jag inte, men det finns säkert någon nu levande översköterska som kan tala om.
Sen kan man ju diskutera om det är integritetskränkande att dela rum med en annan patient och i samma andetag tänka efter hur det är på intensivvårdsavdelningar och akutmottagningar. 2006 vårdades jag en månad på en intensivvårdsavdelning och vad jag minns så var vi fyra patienter som vårdades i samma lokal, visserligen med diverse skärmar mellan oss men med tydlig överhörning mellan sängarna och jag tror mig förstå att på så vis hade personalen god koll på fyra svårt sjuka utan att behöva springa mellan olika rum.
Akutvårdsavdelningarna likadant, där ligger man ganska öppet med i bästa fall skärmar mellan sängarna och har full koll på vad som diskuteras vid grannens säng. Orsaken till detta är förmodligen samma som för intensivvården, personalen har bättre koll på fler patienter.
Såvitt jag minns så är det likadant vid förberedelse inför operation och i ”uppvaket” efter operation.
Summan av detta blir enligt mig: Är jag mer lättkränkt på vårdavdelning än på akutvårdsavdelning och är sjuksköterskorna slarvigare på vårdavdelning än på ”akuten”? Enligt mig är svaret på båda frågorna: Nej!
I min värld testar man teorier i liten skala innan man genomför fullt ut.
Har utvecklingen gått framåt?
P Sten H Andersson