Skoldebatten kräver lite mer sans och förnuft

De gemensamma ämnena måste naturligtvis kunna läsas tillsammans oavsett val av profil eller inte, menar insändarskribenten.
De gemensamma ämnena måste naturligtvis kunna läsas tillsammans oavsett val av profil eller inte, menar insändarskribenten.

Det har framförts farhågor att om omorganisationen på Folkungaskolan blir verklighet kommer det innebära ett dråpslag mot kulturen i Linköping – en kolossal överdrift, menar insändarskribenten.

Insändare 12 maj 2023 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Diskussionen om profilklasserna på Folkungaskolan är intressant därför att den belyser såväl skolans betydelse för den enskilda elevens utveckling som skolans roll i samhället.

Det har framförts farhågor att om omorganisationen blir verklighet kommer det nära nog att innebära ett dråpslag mot kulturen i Linköping, vilket naturligtvis är en kolossal överdrift. Det har också hävdats att omorganisationen kommer att påverka Linköpings framtida utveckling och rekryteringen av kompetenser till forskning och näringsliv i stort.

Diskussionen kräver faktiskt lite mer sans och förnuft. För vad innebär den egentligen? Jag har inte alla fakta, men jag har tittat på läroplanen för grundskolan och dess timplan och försökt bilda mig en uppfattning om detta.

Eleverna i profilklasserna läser inte endast profilämnen, utan tvärtom framför allt ämnen som är gemensamma för alla elever på grundskolans högstadium. Det är svenska, matematik, engelska, SO- och NO- ämnen, idrott och hälsa och andra ämnen. Jag uppskattar att dessa gemensamma ämnen utgör 75–80 procent av det totala timantalet i högstadiet. Det är alltså en mindre del, som är profilämnen och organisationen av undervisningen måste ordnas så att eleverna får sina val tillgodosedda i möjligaste mån. De gemensamma ämnena måste naturligtvis kunna läsas tillsammans oavsett val av profil eller inte. Genusperspektivet skall beaktas, så att det blir en jämn könsfördelning i klasserna. Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig sin utbildning. Ifråga om profilklasserna kan vi förvänta oss ett aktivt arbete från skolan för att bredda rekryteringen till profilerna så att den blir jämnare fördelad mellan alla stadsdelar/bostadsområden i Linköping. Det kommer bli skolans bidrag till att minska segregationen i Linköping.

Den gemensamma grundskolan, som växte fram i olika steg under 1960-talet, är en av de få arenor där barn och ungdomar med olika social bakgrund kan mötas och lära känna varandra och ta del av varandras intressen och erfarenheter. Den tidigare barn- och ungdomsskolan var inte så upplagd. Där kunde barn redan i 11-årsåldern lämna folkskolan och gå över till realskolan eller motsvarande skolform. Det var ett parallellskolsystem som tidigt sorterade upp barnen och ungdomarna i skolan. 

Det här med gemensamma arenor är viktigt i vårt samhälle för dess sammanhållning. Tidigare fanns även värnplikten som en sådan arena. Den avvecklades efter det kalla krigets upphörande och omfattade också bara halva årskullen, det vill säga männen. Men den var viktig och borde omfatta hela årskullen, både män och kvinnor, om den återinförs i större skala. Men det är en annan historia.

Nu gäller det att slå vakt om den gemensamma grundskolan och jag tror att det är i offentlig regi detta måste ske.

Jag är övertygad om att rektor Anna Dahlström och skolledningen i övrigt på Folkungaskolan kommer att lösa omorganisationen av profilklasserna på ett professionellt och bra sätt. Och det skall naturligtvis ske utan politisk inblandning!


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa