Enligt Corren ska fastighetsägare i stan få kommunala bidrag för att ljudisolera fönstren mot trafikbullret. Bland annat utmed Brokindsleden och Vasavägen.
För en tid sedan gick även att läsa i Corren att man ska placera ut ett antal elcyklar på strategiska platser som boende och andra ska kunna hyra. Åtgärden är säkert bra för miljön och för dem som bor i de aktuella områdena.
Till cykelvägar, som utnyttjas av ett fåtal, finns det tydligen hur mycket pengar som helst.
Ovanstående är bara några exempel på olika kommunala åtgärder som kommer ett fåtal till del men som alla tvingas vara med att betala till. I andra fall ska det sparas, som i fallet med kollektivtrafiken på landsbygden som inte minst kommit att drabba skolungdomar.
För drygt tre år sedan tvingades vårt hushåll att investera i ett nytt reningsverk i stället för den trekammarbrunn vi hade. Kostnad 150 000 kronor. Till det kom en årlig driftkostnad på 4 000–5 000 kronor. Åtgärdade vi inte ”problemet” inom stipulerad tid ålades vi att betala vite.
Vi fick två år på oss att åtgärda problemet. Bidrag? Nej, nej. Vi har ju själva valt att bo som vi gör så varför klaga?
På punkt efter punkt kan man se stora skillnader mellan stad och land när det kommer till kommunalt finansierade åtgärder.
Det talas allt oftare om att samhället håller på att gå sönder och slitas isär. Detta gäller inte minst i relationen mellan just land och stad.
Är det snart dags att differentiera kommunalskatten beroende på var man bor i kommunen?
Ett förtydligande bara så inget missförstås, ju längre från stadshuset du bor desto lägre kommunalskatt.
Tompa G