Beslutet om nedläggning av ett antal kommunala grundskolor och förskolor har fyllt spalterna i Corren några dagar. Beslutet motiveras med ekonomi och minskande barnkullar. De ansvariga politikerna pressas av en kritisk opposition, av arga föräldrar, ledsna barn och av en förtvivlad personal. Men något saknas i alla artiklar och insändare. 

Av Linköpings 63 grundskolor är 12 fristående. Åtminstone hälften av dessa ägs av aktiebolag. Skolor med vinstutdelning som drivkraft. Den fria etableringsrätten innebär att kommunen inte haft något att säga till om när de etablerat sig i kommunen. Väl på plats har kommunen inget inflytande över dessa skolor. Aktiebolagslagen innebär att kommunen inte heller har insyn i dem.

Kommunala skattepengar rinner iväg till koncernskolornas ägare (i Engelska skolan genererade varje elev en vinst på 10 000 kronor år 2020) medan kommunerna pressas av dålig ekonomi. Är det inte rimligt att ställa frågan om friskolornas inverkan på beslutet om nedläggningar?

Friskolereformen motiverades bland annat med att elever och föräldrar ska kunna välja fritt bland olika skolor. Och att konkurrensen skulle tvinga sämre fungerande skolor att lägga ned. Nu läggs i stället Fredriksbergsskolan ned, en väl fungerande skola. För föräldrarna och barnen där känns nog det fria skolvalet som ett hån.