Massmedias och politikers stora intresse för brottslighet verkar ensidigt. Att skjutningar inom de kriminella gängen tar stor plats både i media och i politikers engagemang kan säkerligen förklaras av både psykologer och partitaktiker. Vi vuxna medborgare blir givetvis både frustrerade och oroliga över att ungdomar som inte ens fyllt 15 år kan utföra dödligt våld mot personer som skulle kunna vara och kanske har varit lekkamrater under sin uppväxt. Troligen har många erfarna kriminologer ett försök till svar varför.
Nu till ensidigheten. Dvs varför kan vi bara hantera en sak i taget. Nyligen fick vi via medier ett kortfattat sammandrag veta att i cirka 200 000 familjer sker våld mot närstående, till nästan 100 procent från män mot kvinnor, där barn blir vittne och kommer att få minnen för resten av sitt liv. Dessutom finns givetvis risken att ett antal av dessa barn i vuxen ålder tar efter sina vuxna manliga förebilder.
Vi har både råd och skyldighet att sätta in stora resurser för att både upptäcka och lagföra förövarna och samtidigt ge barnen som varit vittne till misshandeln professionell hjälp och stöttning i hopp att deras trauma skall lindras. Dags för våra viktiga medier att rikta uppmärksamheten på annan brottslighet än enbart skjutningar, pågående rättegångar och väntade domar.
Christer Larsson
Svar:
Hej! Tack för dina rader och ditt tips, våld i nära relationer är tyvärr en ständigt återkommande brottslighet som vi skildrar då och då. Jag tar med det på agendan framåt så vi hänger i där.
Visst lägger vi mycket resurser på att rapportera om de kriminella gängen. Vi har en massiv nyhetsrapportering och kartläggning, till det följer politiska ansvarsutkrävande artiklar, forskares försök till förklaringsmodeller, till det intervjuar vi också anhöriga, grannar, vittnen. Den fullödiga bevakningen beror på att vi försöker förklara en verksamhet med stor samhällspåverkan, och det tar både tid och plats och vi vet också att detta är artiklar som våra läsare efterfrågar.
Parallellt med detta har vi förstås annan bevakning, till exempel har vi i otaliga artiklar rapporterat om konsekvenserna av kriget i Ukraina. Vi har följt östgötars arbete vid ukrainska gränsen och för ett par veckor sedan så publicerade vi ett reportage där vi under fem månader följde Linköpingsbon Sam Slobodians kamp för att ta sin ukrainska familj till Sturefors.
Vi har också under våren haft en omfattande satsning på klimatartiklar. Där ser vi att intresset från er läsare är betydligt svalare, kanske uppfattar många att frågan om brottslighet är ett mer akut ämne än frågor som rör klimat och miljö. Det går i så fall hand i hand med vad man kan utläsa ur Novus väljarundersökning ”Viktigaste frågan”. Topp tre är sjukvård, lag och ordning och invandring.
Självklart måste vi orka med att rapportera om annat än kriminalitet. Som politik, med en fyllig valbevakning, som sport, där vi bevakade sommarens fotbolls-EM på plats i England, men också människoöden och vanliga östgötars vardag, som i Carina Glennings sommarserie ”Mitt jobbliv’’ och Hedda Themners återkommande nedslag i den lokala matkulturen. Så breda måste vi vara varje dag.
Maria Kustvik, chefredaktör Corren