Vi kontorskonservativa, misslyckade produkter av en tidigare generation med mer teknokratiska drömmar, ska lära oss hur vi använder våra tekniska landvinningar till att arbeta flexiblare. Föreläsaren är covid-19.
För trots att vi uppfunnit internet, fem generationer av mobiltelefoni, datorer, automatisering och robotteknik, är vårt förhållande till arbetsplatsen fortfarande som om vi vore karaktärer i en Dickens-roman. Trots alla script och robotar jobbar vi fortfarande åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Trots all fiberuppkoppling och VPN-tunnlar pendlar vi fortfarande till och från en fysisk plats, där vi inte ens säkert befinner oss nära de vi arbetar med. De som arbetar på ett multinationellt företag kan säkert känna igen sig i det; hur man beger sig till sitt kontor, enbart för att befinna sig någon annanstans – ett annanstans där man kunnat befinna sig från vart som helst.
Covid-19 knuffar oss nu våldsamt framåt. Visar oss att vi inte behöver belasta klimatet genom dagligt nyttjande av hårvårdsprodukter i miljoner frisyrer eller genom att sätta lika många bilar i trafikstockning till kontoren. Den visar oss att vi kan få tillbaka fritid av dagen i bägge ändar och optimera vår arbetsförmåga genom indivduellt anpassade raster. Byggvaruhusen går bra nu och folk flockas i friluftsområden, för att de fått tillbaka sin tid – den tid som alltid varit den teknokratiska drömmens löfte.
Min poäng gäller självklart de arbeten där distansarbete är möjligt. Det är inte min mening att förringa det hemska som just nu händer världen över, i form av dödsfall, arbetslöshet, arbetsbelastning och såväl ekonomisk som politisk otrygghet. Viruset är en hemsk lärare, men jag hoppas innerligt att vi; när det passerat, inte låter oss glömma bort dess läxor.
FM