Cementkrisen – ett präktigt schabbel?

Är det egentligen en cementkris och inte en kris i planeringen?

Cementas fabrik i Slite på Gotland.

Cementas fabrik i Slite på Gotland.

Foto: Karl Melander/TT

Insändare2021-09-27 13:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är ju ganska uppenbart att något som kan liknas vid en kris gällande landets cementbehov hade kunnat undvikas helt om det funnits ett uns av strategiskt medvetande hos de styrande av landet. 

Nu verkar de mest hålla på med internt käbbel mellan partierna om makten och plastpåsar och får då allt mindre utfört av kvalificerat arbete.

Det borde inte vara helt okänt vilken omfattningen av årsförbrukningen av cement är, det borde inte heller vilken inhemsk tillgång det finns. 

Det borde inte vara okänt hur stor tillgången är via Gotland framåt i tiden och dess miljöpåverkan, inte heller borde Cementa tagit så lätt på tillståndsansökan så att de inte utförde den på rätt sätt. 

Har det verkligen gjorts en seriös inventering av vilka kalkresurser vi har inom landet?

En stor anläggning för att producera cement var Stora Vika. Den ligger ganska nära Nynäshamn och lades ner 1981 på grund av att byggverksamheten i Stockholm minskade, det vill säga inte för att kalken var slut.

Förr eller senare går det inte att bryta mera kalk på Gotland så det är hög tid att nu reda ut vad vi har för kalkresurser då det kommer att krävas cementtillgång inom överskådlig tid. 

Med lite mera strategiskt tänkande borde det inte ha uppstått en desperat situation med lösningar som gränsar mot lagbrott och som nu blivit ett hafsverk.