Bravorop är en fråga om tajming

Ögonblicken precis efter att dirigenten slagit av stycket är magiska, menar insändarskribenten.

Ögonblicken precis efter att dirigenten slagit av stycket är magiska, menar insändarskribenten.

Foto: Cornelius Poppe/TT

Insändare2019-12-14 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Hotfullt angrepp efter fantastisk konsert" 10/12.

SON är en fantastisk symfoniorkester och självklart ska alla i publiken få uttrycka sin uppskattning när konserten är slut. Men – det finns bra och dålig tajming för att göra det. Och det måste det göras med hänsyn till andra konsertbesökare. 

När jag går på konsert är ögonblicken precis efter att dirigenten slagit av stycket magiska. De sista tonerna klingar fortfarande i mig och den bubbla jag har befunnit mig i när jag fokuserat helt och hållet på att uppleva musiken är kvar. Det krävs helt enkelt några ögonblick för mig att komma tillbaka till verkligheten. 

När någon i den stunden skriker BRAVO är det för mig ungefär som när en mobil börjar ringa under konserten. Det skär i öronen. Den magiska stämningen är borta och jag har inte fått en chans att lugnt komma ur musikbubblan och landa in i verkligheten igen.

Mitt förslag är att du som alltid ropar BRAVO på SON:s konserter väntar lite innan du gör det. När musikerna tar ner sina instrument och de första applåderna kommer – då är det fritt fram. Men innan dess, låt oss som behöver det få vila i det magiska ögonblicket en liten, liten stund.

MrsLu