"Förtroendet för ledningen går aldrig reparera"

Det minsta vi kan begära är en organisation som stöttar oss och ger oss de allra bästa förutsättningarna för att rädda er och sedan komma hem säkert till våra familjer, skriver en brandman.
Det minsta vi kan begära är en organisation som stöttar oss och ger oss de allra bästa förutsättningarna för att rädda er och sedan komma hem säkert till våra familjer, skriver en brandman.

Det slutgiltiga resultatet är här – 14 år senare. Räddningstjänsten Östra Götaland misslyckades helt. Förtroendet för ledningen och direktionen är obefintligt och går aldrig att reparera. Drastiska förändringar krävs, skriver en brandman.

Insändare 7 februari 2024 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad skulle du göra för Linköping om du hade 117 miljoner kronor?

Inom räddningstjänsten får man något av det här för 117 miljoner kronor: 348 brandmän ett helt år, 16 nya stegbilar, Sveriges finaste övningsfält eller till exempel en helt nybyggd brandstation.

Varför just 117 miljoner kronor? 

2010 grundandes kommunalförbundet Räddningstjänsten Östra Götaland (RTÖG), en sammanslagning av två stolta och mycket kompetenta brandkårer: Räddningstjänsten Linköping och Norrköpings brandförsvar. 

Redan från dag en visade sig giftermålet komplicerat. Norrköpings auktoritära ledare och Linköping med mjuk värdegrund och ett inkluderande ledarskap. 

De första åren sållades alla med före detta chefspositioner från Linköping bort och det toppstyrda, auktoritära ledarskapet befästes. Obekväm personal beskylldes för olika saker och köptes obekymrat ut med skattepengar. Sedan följde ett par år med många dåliga beslut där toppstyret med detaljstyrning fortsatte och kärnverksamheten konstant nedprioriterades. 

Så var är RTÖG i dag? Jo, vi är sämst i Sverige. 

Förbundsdirektör Ulf Lago sitter själv med i styrelsen för Sobona, arbetsgivarorganisationen som förstör arbetstiderna för brandmän, ambulansförare, vårdpersonal, personliga assistenter och skapat massavhopp. Ledningen lyssnar varken på personalen eller forskning och i stället för att stå upp för vår sak som resterande Sverige, står RTÖG kvar och vägrar ändra sig. Tillsammans med en direktion som skäller ut fackliga och vägrar kontakt med personalen (förutom ledningen) arbetar man aktivt med en horribel personalpolitik som ingen kan förstå agendan bakom.

Så var kommer 117 miljoner kronor in? Jo, det är den summa Linköpings kommun betalat mer i finansiering än Norrköpings kommun sista 12 åren (enligt årsredovisningarna). Detta då kostnaden tas per invånare. Så vad har Linköpings medborgare fått för det? 

* Färre brandmän. RTÖG tog bort numerär från Linköpings heltidsstationer. 

* Deltidsstationen i Gistad är nedlagd, så närmsta stationen blir i Linköping eller i Norrköping, betydligt längre bort vid brand eller olycka.

* Dykorganisationen i Linköping är nedlagd, trots nyutbildade unga dykare för miljoner kronor samt en fin modern dykbuss och att verkstad är betald.

* Såld räddningsbåt i Roxen, trots att den fungerade och låg redo vid Stångåns utlopp. 

* Övningsfältet RTÖG i Linköping är nedlagt utan att ersättas. Linköping som en av Sveriges största städer stängde sitt övningsfält år innan det fanns ett nytt. Det skall bli ett nytt, fint fält i RTÖG:s regi som ska byggas i Norrköping i stället, och som Linköping bekostar, men som inte kommer kunna användas av Linköping då det är för långt bort. Vi kan inte längre professionellt öva brand och rökdykning, trafikolyckor, ras och skred, kemdykning med mera. 

* Ny stegbil på Kallerstad (likadan finns i centrum) som inte fungerat ens från dag ett och som är en ren fara för brandmännen som kör den och medborgarna den ska rädda. 

* 11 brandmän bara från Linköping som börjat på Mjölbys räddningstjänst, trots längre färdväg och ett svårare livspussel. Lägg där till en mängd andra som slutat på grund av det ruttna klimatet och toppstyrning. Ledningen har den väl uttalade åsikten att ”passar det inte, sluta”. Detta i en tid då ministrar talar om krig och varenda brandman behövs om det otänkbara skulle inträffa. 

* Stort ekonomiska bortfall för Linköping då nästan all serviceverksamhet är i Norrköping. 

* En tystnadskultur som gör sig av med obekväma anställda. Jag är livrädd att få sparken eller få repressalier om jag inte är anonym när jag skriver detta.

Linköpings politiker, ni har makten att förändra det här. Hur mycket pengar från våra skattebetalare skall kastas bort i stället för vad som åter igen skulle kunna bli en av Sveriges bästa och mest attraktiva räddningstjänster med den budget vi har nu om den hade använts rätt?

Det slutgiltiga resultatet är här – 14 år senare. RTÖG misslyckades helt. Förtroendet för ledningen och direktionen är obefintligt och går aldrig att reparera. Vad ska ni göra åt detta? Drastiska förändringar krävs!

Det finns några positiva delar. Brandmännen har aldrig varit så enade (mot ledningen och för schemat). Det finns kompetens kvar, men många letar andra jobb. Det finns goda krafter hos lägre chefer (chef heltid och neråt) med sunda värderingar. Men någonting måste göras och det nu, alldeles för många brandmän i sina bästa år har redan slutat eller är på väg bort, ryggraden i räddningstjänsten.

Brandman är och förblir ett av Sveriges farligaste arbeten där vi bokstavligt talat riskerar våra liv för er invånare. Det minsta vi kan begära är en organisation som stöttar oss och ger oss de allra bästa förutsättningarna för att rädda er och sedan komma hem säkert till våra familjer.

"Uppgiven brandman"

Svar från Räddningstjänsten Östra Götaland:

Våra medarbetare ska vara trygga i att verksamheten är stabil och vi hoppas därför kunna bringa klarhet kring det du uttrycker missnöje och oro över.

För det första: Linköping är bland de säkraste kommunerna i Sverige. I alla jämförelser är olyckorna färre och skadorna mindre här än i andra kommuner.

Du uttrycker även upprördhet över att vår förbundsdirektör, tillsammans med nio andra chefer i kommunala företag och förbund, är ledamot i Sobonas bolagsstyrelse. Bolagsstyrelsen har inget att göra med de kollektivavtal som sluts på nationell nivå för några yrkesgrupper, det är enbart en föreningsstyrelse. 

Avgiften som Linköpings och Norrköpings kommuner betalar till förbundet är samma per invånare och så har det varit sedan starten 2010. Stationen i Gistad lades ned för snart 15 år sedan och var en nödvändig anpassning till förutsättningarna som då fanns. 

Angående den nedlagda räddningsdykningen i Linköping behövde vi ge plats åt nya specialkompetenser eftersom vi behöver kunna skydda våra invånare från nya olycksscenarion som sprängningar, ras och skred samt komplicerade bränder. Flera av de nya förmågorna finns i Linköping, visserligen i sin linda, men med tydligt fokus på att utvecklas. Väldigt få räddningstjänster har så många särskilda förmågor som vi. Båten som låg vid Roxen var i behov av omfattande reparationer. Den är utbytt mot en ny båt för sjöolyckor, så vi står inte utan båt.

När förbundet bildades 2010 fanns en tydlig förväntan från medlemskommunerna om att ha ett övningsfält i stället för två. På grund av miljökrav tvingades vi dock lämna övningsfältet i Linköping tidigare än tänkt. Men nu är vi glada över att snart starta byggandet av ett gemensamt övningsfält i Norrköpings kommun. 

Det är en självklarhet för oss att stå bakom de kollektivavtal som sluts på nationell nivå. I den andan beslutade därför en enig direktion att god tid för vila ska eftersträvas mellan varje arbetspass, och att det utifrån nu gällande kollektivavtal inte är ett huvudalternativ att söka dispens. Vi har stor förståelse för att det väcker starka känslor och oro. EU:s arbetstidsdirektiv är dock en skyddslagstiftning för att skapa en säker verksamhet med utvilade medarbetare.

I år lever förbundet sitt femtonde levnadsår. Hade det varit ett misslyckat experiment hade vi inte nått denna ålder och inte heller med den kvalitet eller ekonomi vi har. Vi har fler samarbeten än någonsin med myndigheter, kommuner, universitet och företag. Samarbeten som kommer invånarna i alla våra kommuner till nytta. Men vi har också områden som måste bli bättre. Just nu behöver vi förbättra arbetsmiljön, vilket får ett stort fokus 2024 med översyn av bemanning, löner och karriärvägar.

Vi i direktionen har fullt förtroende för såväl vår förbundsledning som medarbetare. Alla har tuffa år bakom sig, men vi kommer göra allt vi kan för att ta förbundet in i framtiden och det är oerhört viktigt för oss att du och dina kollegor trivs.

Direktionen för Räddningstjänsten Östra Götaland, genom

Christer Frey, ordförande

Mari Hultgren, vice ordförande


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa