Linköpings kommun beslutade först att ett nytt resecentrum skulle placeras öster om Stångån och sedan att station och spår skulle förläggas under jord. Trafikverket ansåg att detta alternativ skulle bli för dyrt varför det nu finns motstridiga uppfattningar om finansieringen. Flera alternativ är under utredning.
Förutsättningarna har ändrats. Utrymme kan nu skapas ovan jord för två spår för Ostlänken, två för lokaltrafiken och gods samt ett som reserv inom nuvarande stationsområde förlängt till Steningeviadukten. En jämförelse mellan detta ovanjordsalternativ och underjordsalternativet visar stora skillnader bland annat vad gäller inverkan på kostnader och på miljön.
Den största inverkan på kostnaderna och miljön kommer från att skapa utrymme för station och spår under jord då stora mängder material ska sprängas loss, transporteras ut och omhändertagas. Riksrevisionen har redovisat att projekt av den aktuella storleken vanligen leder till en slutkostnad som är 50–100 procent högre än det ursprungliga antagandet på 15 miljarder kronor.
Underjordsstationen ska ligga 40 meter under marknivån. Jämfört med ovanjordsalternativet medför detta större krav på investeringar, drift och underhåll av utrustning för uppvärmning, ventilation, belysning, hissar och rulltrappor samt troligen ytterligare krav från Räddningstjänsten. Därtill kommer högre kostader även för kommunens andel i projektet. Tåg som stannar i Linköping kommer att få bromsa i 40 meters nerförsbacke och starta i motsvarande stor uppförsbacke. Det kostar energi och tid.
Linköping kommun har höga ambitioner att hålla nere miljöbelastningen och bör därför upprätta en miljökonsekvensbeskrivning med redovisning av den extra miljöbelastningen som underjordsalternativet medför samt hur denna ska kompenseras.
Resenärernas miljö påverkas också. Transport 40 meter ner samt av- och påstigning i ett utrymme som i Stockholms tunnelbana är ingen positiv upplevelse. I värsta fall kan det bli lika negativt som av- och påstigning i Arlanda. Ovanjordsalternativet ger möjlighet till att skapa en mer positiv miljö i ett plan över spårområdet. Detta kan ges en tilltalande yttre utformning.
Jag hoppas våra beslutsfattare inser värdet av att skapa ett trivsamt resecentrum som även blir en sevärdhet i den stad där möjligheter blir verklighet.