Svar på "Läkaren: Ta inte ifrån mig möjligheten till tolk" (19/11):
Min insändare angående att värna rätten till kostnadsfri tolk, har engagerat många. Det är värdefullt när vi kan diskutera sakligt och i god ton, i frågor där vi tycker olika. Jag anser att samhället bör prioritera att utrikesfödda får bra möjligheter att lära sig svenska, samtidigt som vi måste värna rätten till kostnadsfri tolk, till de som behöver.
Jag tycker också att bilden av invandring behöver nyanseras. I mitt arbete som allmänläkare på vårdcentralen i Berga möter jag dagligen patienter som har flytt eller på annat sätt invandrat till Sverige. Den enda gemensamma nämnare jag kan finna hos dessa utrikesfödda människor är den att de är födda i ett annat land än Sverige.
I de flesta fall kan vi kommunicera utan tolk. Majoriteten har nämligen lärt sig svenska och inte fastnat i ett språkligt utanförskap. Det finns ett stort intresse bland utrikesfödda att lära sig svenska. Språk-appen Duolingo har cirka 1,5 miljoner användare anmälda till kurser i svenska. Vissa patienter imponerar med att oerhört snabbt lära sig språket. Andra har svårigheter med språket trots många år i landet.
Det finns många olika anledningar till varför det kan skilja sig så mycket. Att undersöka orsakerna till framgång och svårigheter borde vara utgångspunkten, om vi som samhälle har som mål att hjälpa de individer som inte lär sig svenska i nuvarande system. Jag tror att det kan bli bättre, att fler kan lära sig svenska. Det bör vara samhällets mål. Men jag är mycket kritisk till förslaget att rätten till kostnadsfri tolk ska dras in, för den som inte har lärt sig språket inom en viss tid. Den typen av åtgärd är en bestraffning, varken humant eller framgångsrikt, som kommer få allvarliga konsekvenser för individ och samhälle.
I mitt arbete möter jag människor, från alla samhällsklasser, som har drabbats av besvär på grund av sina levnadsvanor; till exempel rökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost eller obalans mellan stress och återhämtning. Väldigt få är hjälpta av att bara höra om risker och konsekvenser av en ohälsosam vana. Jag kan inte göra förändringen åt dem. Men jag lämnar dem inte heller till att skylla sig själva eller utan stöd, om de vill få hjälp med förändring. Jag försöker utforska vad som ligger bakom individens beteende och vad som har bidragit till deras situation. Genom att ta del av en människas tidigare erfarenheter, prövningar och rädslor blir de flesta beteende begripliga och mer åtkomliga för förändring. Det blir tydligare vilket stöd som kan behövas. I möten som bygger på nyfikenhet och en vilja att förstå varandra startar dessutom ofta läkningen.
Det är begripligt, rent av mänskligt, att vilja hitta en enkel lösning, även på komplexa problem. Men är det hjälpsamt, realistiskt och framgångsrikt?
Vissa problem kan vid första anblick se enkla ut, men om de inte löser sig som väntat brukar det vara värdefullt att utforska närmare, i stället för att frustrerad stå kvar på håll. Ofta märker vi att få saker är så enkla som de verkar. Att gå närmare avslöjar fler detaljer och nyanser. Att lyfta blicken och se sig om kan behövas för att se helheten och få perspektiv. Det blir ibland jobbigare, till en början. Det blir svårare att uttala sig lika säkert och kategoriskt. För ju mer vi ser och lär oss, desto mer inser vi ofta att det återstår att se och lära. Men vi har alltid ett val; att stå kvar och blunda, eller att öppna ögonen och välja att ta ett steg närmare.