Svar på nyhetsartikeln "Föräldrar inte välkomna till skolavslutning" (7/6):
Tack, Carina och Corren för en tydlig och rak artikel om det märkliga beslutet från våra barns skolledning.
Vi är många som är förundrade över hur man kommer fram till beslutet i sak, men kanske främst varför man väljer att gå ut med mycket kortfattad information, mycket nära inpå själva skolavslutningen och utan att i någon form andats en stavelse eller försökt förankra och motivera beslutet hos föräldrarna (så att de i sin tur kan peppa barnen) att man ska riva upp en tradition som varit uppskattad. Ja, det har väl rentav varit så att många räknat med att man nu kunnat se ljuset i pandemi-tunneln och att det skulle innebära en återgång till uppskattade traditioner som så många andra skolor gör ... (vilka gymnasier har till exempel hållit kvar pandemivarianterna av studentfirande?)
Men det i er artikel som förundrar mig mest är slutorden från rektorn: "Sedan kan ju varje klass hitta på något eget efteråt om de vill".
Det är ett rent hån mot oss föräldrar. Vem skulle på mycket kort varsel kunna "hitta på något" med sin klass? I två år har vi varit helt portade från skolan, fysiskt, och har inte haft en chans att träffa andra föräldrar eller lärare i klassen. Det är efter GDPR fullständigt förbjudet för skolan att förmedla kontaktuppgifter till och mellan vårdnadshavare. Man lämnar inte ut klasslistor över huvud taget och man kan möjligen få en ögonblicksbild av eleverna i klassen från IT-verktyget Unikum som skolan skickar ut information via, men där finns inga kontaktuppgifter ... Hade vi snackat om ett gymnasium hade saken kommit i annan dager, då eleverna där ofta är vuxna nog att fixa träffar på egen hand, men detta är en F-6-skola där mycket få elever på egen hand är kapabla att "hitta på något eget efteråt" som ersätter den gemenskap och högtidlighet som en samlad skolavslutning ger. Med eller utan föräldrars närvaro.
Dessutom är det smaklöst att klämma ur sig den kommentaren till Corren. Enbart. Och det tre dagar innan skolavslutningen går av stapeln.
Hela hanteringen av skolavslutningsfrågan präglas av en ful användning av en av Berit Åhs härskartekniker "undanhållande av information". Man kan visst komma till slutsatsen att just föräldrarnas medverkan på en avslutning ska strykas, men det är fult att göra det genom att undanhålla all information om att en förändringsprocess pågår från nära berörda och presentera den först när det är för sent att ta emot råd och förslag. Eller för den delen för sent att sälja in sin idé med goda argument hos barn och föräldrar som förväntat sig annat.