"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde, och lunden den gröna."
Så börjar en sång som många av oss känner till. Skriven av en av våra nationalskalder – Evert Taube. Den var ledmotiv till filmen "Äppelkriget", men skrevs ursprungligen som en protest mot Vindelälvens utbyggnad. Men även som en allmän protest mot hur vi människor, med kortsiktigt tänkande, förstör vår natur och miljö.
Denna text handlar, precis som flera andra insändare på senare tid, om exploateringen av Distorp.
Gradvis ökar nu trycket och motståndet mot denna galenskap. Planerna är långt gångna, och konsensus bland många av våra politiker verkar vara att detta nu är för långt framskridet för att avstyra. Men inget kunde vara mer fel. Alla vill givetvis göra rätt, och undvika kritik. Ingen vill bli utpekad som den som ”eldat upp” massor med pengar som detta hittills kostat, genom att avbryta. Men tro mig, om vi i stället skjuter perspektiven lite längre framåt så kommer de som vågar stå upp för, och därmed stoppa detta, bli hyllade av framtida generationer.
Det är inte dina partikollegor som dömer dig, och skriver ditt eftermäle. Det är framtida generationer som står för nutidens framtida historia. Hur vill du bli ihågkommen? Kristina Edlund? Niklas Borg? Elias Aguirre?
Detta gäller såklart fler än er. Oavsett styrande koalition eller opposition. Alla politiker som håller tyst i detta ger sitt medhåll. Det här är något annat än att stänga några skolor eller liknande. Detta handlar om att för evig tid förstöra något som vi inte kan få tillbaka.
Vi har senaste åren klart och tydligt fått budskapet att vi som land behöver bli mer självförsörjande.
Behöver vi ett stort industriområde till, eller logistikcentrum? Måste Linköping konkurrera med Mjölby och Norrköping kring detta? Har vi inte annat som ger oss som kommun styrka? De företag som behöver flytta på grund av Ostlänken kan säkerligen flyttas till befintliga industriområden. Må så vara att dessa kan behöva utökas något. Men inte behöver man förstöra en helt oersättlig plats där man brukat jorden i över 1000 år.
Kalla den Änglamarken eller himlajorden om du vill. Att vandra genom Distorp och området söder om Roxen en sommardag är i sanning en fröjd. En himlajord som närt oss och skyddat oss i många generationer. Det är så mycket mer än ett strategiskt placerat geografiskt område.
Jag vill avsluta denna inlaga med Hasses och Tages hyllning till Evert Taube på hans 85-årsdag:
"Om vår vilja var lika stark, så vore jorden en änglamark."