Svar på ”Flickor mördas – men vi pratar om skitsaker”, krönika 18/10.
Carina Glenning – vi måste kunna ha två saker i huvudet samtidigt!
Flickor mördas, förminskning och sexualisering är vardag, kvinnor tjänar mindre men har i regel högre betyg än män, barn växer upp med orimliga normer, i rättssalen blir inte kvinnor tagna på allvar.
Du har helt rätt i att Sverige har allvarliga jämställdhetsproblem. I din krönika tar du upp frågan om hedersförtryck, någonting som påverkar mycket negativt och rent av är skadligt, och du beskriver hur unga flickor blir könsstympade, hur grymt det är. Du frågar dig själv varför Sverige inte tar tag i detta, varför vissa väljer att satsa på seminarier om jämställdhet eller informera om mens.
Och då frågar jag dig: Ska vi be poliserna sluta ge fortkörningsböter och istället lägga all tid på att fånga mördare? Och läkarna, de kan upphöra med att skriva ut penicillin för den ”jobbiga” förkylningen och bara ta in de riktigt allvarligt sjuka.
Det ena utesluter inte det andra – vi får tidigt lära oss att kvinnor är benägna att göra två saker samtidigt så varför ska vi bara föra en kamp? Vi kan föra tre, fyra, fem kamper, om våra hjärtan både klappar för feminism, djurrätt och miljö. När patriarkatet ständigt säger till oss att vi inte duger, att kvinnokroppen är fel, att vi är dåliga – måste vi stötta varandra. Som medsystrar i den ständiga kampen borde du hylla de personer som gör någonting för att nå förändring, istället för att kritisera deras tillvägagångssätt.
Genusmedvetenheten på förskolan och i lågstadiet är idag i hög grad bättre än vad den var för tjugo år sedan, men vi är inte i mål än. Pojkar uppfostras fortfarande till brölande superhjältar, medan flickor blir tystade, tillsagda att sitta fint och inte störa. Att växa upp under de här normerna, i dessa strikta mallar, är ingenting annat än farligt i det Sverige som borde vara accepterande, förlåtande och uppmuntrande till den egna individen. Carina Glenning, om du känner att denna kamp är för svår att ta – man behöver inte orka allt! – och istället vill fokusera på frågan om båtars namn så go ahead, varsågod. Det finns många som backar dig när du väl lyfter den feministiska flaggan.
Gudrun Schyman brukar säga ”när det är jämställt, är det jämställt”. För jämställdhet är ingen våg som kan tippa över – antingen är det jämställt, eller så är det inte. Och alla har sin egen kamp att föra, våra egna sätt att höras. Någon skriver en debattartikel om mensen på arbetsplatsen medan en annan ifrågasätter bokstaveringsalfabetet. I slutändan gräver allt arbete en gemensam väg till målet.
Fråga dig själv vilka hjärtefrågor du bär, vilka strider du kan – och orkar – ta. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Izabelle Lindberg