Påskupploppen i Linköping, Norrköping och Örebro har blivit mycket uppmärksammade i år. Corren har flera gånger skrivit om stenkastningen mot poliser, anlagda bilbränder med mera.
Händelserna kallas ibland för ”Paludancirkusen”, på grund av den danska aktivisten Rasmus Paludan, som har skändat islam och bränt koranen offentligt. Detta har retat upp många muslimer och islamister i dessa tre städer, med stenkastning som följd. Fler än hundra poliser har blivit skadade, och polisfordon för miljoner har blivit förstörda. Nu har en extern utredning startats, ledd av den kände utredaren Gunnar Karlson, som redan har skrivit sin rapport, där han efterlyser bättre underrättelsearbete av polisen. Han föreslår också införskaffande av vattenkanon(er) eller ”akustiska våldshjälpmedel” för att stävja framtida upplopp.
Men detta är att börja i fel ände! Inga samhällsproblem löses genom att spruta vatten på folk, inte heller med hjälp av andra våldshjälpmedel! En bättre idé är att försöka förstå det psykologiska spelet mellan Paludan, muslimerna och polisen!
Vad är det som driver Paludan till dessa, till synes meningslösa, handlingar? Utredaren bör snarast försöka få tala med Paludan, om han inte har gjort det. Om inte det är möjligt, så finns en annan väg: Norge! Det har nämligen varit Paludancirkus i Norge också, med vissa våldsinslag, och med norrmän i Paludans roll. Det kan inte vara så svårt att få kontakt med någon eller några av dessa norrmän för en enkel intervju: vad driver norrmän att axla Paludans roll? Kan Correns reportrar göra en insats här?