Jag har länge tänkt att jag vill skriva en text som beskriver och belyser vilka stora utmaningar och problem som finns inom förskolans värld, men har inte vetat hur jag ska börja eller vart jag ska vända mig.
Jag får ofta höra ”Ni är superhjältar” eller ”Beundransvärt att ni orkar”. Men sanningen är att vi är inga superhjältar och vi orkar inte mer!
Vi är vanliga människor som älskar och har valt vårat arbete själva, för att vi älskar att arbeta med barnen, få vara en del av varje barns utveckling deras första år i livet som ska sätta grunden till hela deras fortsatta liv. Att få vara en trygg punkt till de barn som kanske inte har någon annan trygg punkt. Att med öppna armar hälsa alla barn välkomna till en ny dag på förskolan som vi vill fylla med lek och utveckling.
Jag kan inte räkna hur många kollegor som har slutat på grund av att de inte orkar mer. Som bryter ihop på jobbet eller hemma efter jobbet. Hur många samtal som handlar om hur mycket man älskar sitt jobb, men man har inte rätt förutsättningar för att få göra ett bra jobb.
Är det inte konstigt, att vem man än pratar med säger vilket viktigt arbete vi barnskötare har och att vi är värda så mycket högre lön än den fjuttiga peng vi får. Alla är överens, vi behöver fler resurser, mindre barngrupper och en skälig lön. Alla vet detta, regeringen också om man lyssnar på olika debatter. Men ändå händer inget? Hur långt ska det behöva gå innan det händer något …?
Det ända jag vet är att jag själv kommer välja att byta yrke helt. Tyvärr. Jag brinner för och älskar att arbeta med barn. Men nu måste jag säga ifrån! Innan jag som många kollegor går in i väggen.
Vakna politiker!
"Barnskötare S"
Svar från Linköpings kommun:
Jag känner väl igen den bild du ger av förskolan och personalens förutsättningar på jobbet. Ett brinnande hjärta för barnen och deras utveckling – samtidigt som man inte alltid känner att man räcker till. Till exempel finns inte alltid en vikarie när kollegan är sjuk.
Det kommer fortsätta vara tufft några år framöver, när världsekonomin påverkar kommunen och våra möjligheter. Men när ett nytt styre, med Socialdemokraterna och Moderaterna, nu tar över makten i Linköping kommer vi göra flera saker för att underlätta förskolepersonalens vardag. Här är några exempel: Vi satsar på arbetskläder och arbetsskor för personalen. Vi inför språkkrav för förskolans personal. Man ska kunna känna sig trygg med att kollegorna kan svenska. Dessutom ser vi över grundbemanningen med målet att minska den tunga arbetsbördan.
Även om läget är tufft ska du och dina kollegor veta en sak: vi politiker är vakna och jobbar för att göra förskolepersonalens situation bättre.
Elias Aguirre, kommunalråd (S)