Svar på nyhetsartikeln "Man misshandlade sitt eget spädbarn – stod inte ut med barnskrik" (4/1):

I en artikel i Corren stod följande att läsa: En 30-årig man från Linköping stod inte ut med barnskrik och misshandlade sin två månader gamla son. 

Jag blir som förälder och medmänniska så ledsen för pojkens skull. Det första jag tänkte var: Inte ett barn till.  

Att en tvåmånaders bebis är ledsen och skriker är inget ovanligt och att misshandla sitt barn på grund av det är ett fruktansvärt brott. Åklagaren ansåg att brottet var grovt men inte tingsrätten. Läs den meningen igen innan du läser vidare. Pojken hade 19 (!) blåmärken på kroppen. Pappan säger att han har svårt för barnskrik och att det blir ett stresspåslag. Han säger också att man vill att sitt barn ska må bra. Må bra? Då ska man väl inte slå sitt barn över huvud taget. Det bör varje människa fatta. Stackars lilla oskyldiga pojk. Totalt försvarslös var barnet och helt utlämnad till en av de i sitt liv som ska stå i fonten och skydda mot allt ont.

Rätten ansåg inte likt åklagaren att brottet var grovt då han inte planerat det hela och att pojken inte fått bestående men. Ursäkta en helt vanlig människa, men hur tänker ni? Vad kan hända nästa gång? Pappan fick inte ens en dags fängelse. Jag förutsätter att han har fråntagits umgänge med pojken. Hoppas att Socialstyrelsen gör vad de kan för att skydda barnet. En förälders rätt kan aldrig överskugga ett barns rätt till säkerhet. 

För vissa är detta hemska bara en sak de läser om i tidningen, men för många barn är det tyvärr mycket mera än så. Samhället, där vi alla är delaktiga, måste börja göra allt vad de kan för att inte ett barn till ska fara illa.