Även antalet anmälda rån mot vuxna ökade. Både i riket som helhet, men också i Linköpings kommun. Ofta är lagöverträdarna under 18 år. Karaktären på brotten visar att det inte alltid handlar om ekonomisk vinning utan att man vill utsätta andra för förödmjukelse och onaturlig grymhet.
Föräldrabalken deklarerar tydligt att föräldrars vårdnad av ett barn består till dess att barnet fyller 18 år. Det betyder att det är föräldrarna som har det främsta ansvaret för sina barn. Inte staten, inte skolan eller myndigheter. Sett till den eskalerade ungdomsbrottsligheten såväl nationellt som lokalt undrar jag var föräldraansvaret återfinns i Sverige 2020.
Föräldrar, jag vill be er att se det goda föräldraskapet som en social investering med hög potentiell avkastning. Om alla Linköpingsbor ska ha lika möjligheter måste vi börja ta vårt ansvar. Skolan, socialtjänsten och fritidsgårdarna kan inte stoppa ungas kriminalitet. Det största brottsförebyggande arbetet måste ske i hemmet av föräldrar som tar ansvar för uppfostran, hälsa och skolgång.
Det existerar inte någon mirakelmedicin för det fläckfria föräldraskapet, men utan gemensamma principer går vi mot ett samhälle där våld och berövad trygghet i vardagen ökar. Skola och sociala myndigheter kan inte ensamma ta krafttag för att stävja ungdomsbrottsligheten om ingen tar ansvar för barnens uppfostran och utveckling.
För att alla barn ska få tillgång till sina grundläggande rättigheter krävs det att vuxenvärlden och politiken tar sitt ansvar. Det gäller både att stå upp för brottsutsatta barn och att göra allt vad vi kan för att barn inte ska bli lagöverträdare, men det kräver också ett samhälle där alla känner ansvar för sina medmänniskor och det arbetet börjar i hemmets vrå.
Denise Cassel (KD), kommunalråd och gruppledare