En levande landsbygd är en utopi med dagens politiska beslut. Att ha företag på landsbygden är en utmaning, men att bo och ha barn i skolan är ännu värre. Dagens politiska beslut gör det svårare och svårare.
Barn som bor bredvid varandra på gatan växer upp ihop, leker tillsammans över åldrar och förväntar sig få gå i skolan ihop. Men när de ska börja skolan använder kommunen gamla sockengränser för skolhänvisningar för att få skolbuss. Även om de bor på samma gata.
En gräns är en gräns för kommen. De tar inte hänsyn till kompisar som barnen tycker är viktiga eller lämplig körväg till och från arbete. Gränsen gör att omvägar på flera mil behöver köras om de ska ha rätt till skolbuss, men förlora sina kompisar.
I ett mammahjärta blir det svårt och för klimatmålen en katastrof.
Närhetsprincipen för skolor som tillämpas gör att barnen på landsbygden alltid hamnar sist. De har inte nära till någon skola. Väljer de en skola som har den inriktningen barnet önskar förlorar de skolbussen.
De tvingas göra sitt skolval efter busstillhörighetsskola. De har alltså inte samma valfrihet som barn som bor inne i stan.
Med ytterligare beslut har de också förlorat möjligheten att leka med kompisar. Barnen kan inte cykla på landsvägar för att leka kompisar av säkerhetsskäl, de har inte samma möjligheter som andra barn.
Med dagens beslut upphäver ni livet på landet, begränsar möjligheten att bo och få en levande landsbygd.