Till allmänheten:
Den pågående pandemin har skördat många oskyldiga offer och orsakat ett stort lidande för många. Några av dem som drabbats hårdast är vårdpersonalen.
Indragna semestrar, underbemanning och övertid har varit vardagsmat för personalen. Dagligen finns en rädsla för att bli sjuk och sätta sina kollegor i en överbelastad arbetsmiljö.
Varje morgon möts vi av mejl där det står att det fattas personal. Som svar på underbemanningen får vi bara höra att det inte finns vikarier eller någon att anställa.
När någon slutar på arbetsplatsen har man sällan lyckats hitta en ersättare i tid och arbetsgruppen får dela upp tjänsten sinsemellan för att fylla upp tjänsten. Men det är aldrig någon som frågar om det är okej för oss att ta på oss mer än de 100 procent vi redan jobbar och extra betalt är aldrig på aktuellt
Till dig som patient:
Jag bemöter dig alltid med ett leende på läpparna och med vänlighet, även om du spottade på mig igår helt obefogat. Jag bemöter dina anhöriga med ett leende trots utskällningen för att jag inte kan sitta hos dig hela dagen och hålla dig sällskap.
Jag ställer in mina egna läkartider vid oväntade händelser på grund av att det inte finns någon vikarie som kan ersätta mig under denna timme. Jag tar mig an att lyssna till dina tankar om hur hemsk sjukvården är i denna pandemi och får ständigt ursäkta hela sjukvården.
Jag arbetar med minimal lön med tanke på vilket ansvar över ditt liv jag bär på mina axlar varje dag. Jag står upp för dig och för din talan när du inte orkar och ser till att du får det så bra som möjligt.
Dagligen möter jag våldsamma patienter ensam, utan larm eller förstärkning och riskerar mitt eget liv. Jag ber dig inte att göra något men jag ber dig att försöka förstå att bakom detta leendet finns en helt slutkörd vårdpersonal som försöker göra allt hen kan för att överleva arbetsdagen.
Sjukvårdens brister har varit kända under en längre tid men det var inte förrän pandemin blottade bristerna som allmänheten reagerade.
Vi har arbetat under dessa ohållbara arbetsförhållanden i så många år och det här är inget nytt. Nu har vi fått nog!
Vi finns alltid här och står redo för att ta hand om dig när du behöver det, men vem tar hand om oss? Nu är det dags för politikerna att göra mer än att prata om bristerna för snart står sjukhusen, boendena och vårdcentralerna tomma på grund av utarbetad personal och vem kommer då ta hand om dig när du blir sjuk?