I sitt tal till nationen framhöll, mycket riktigt, vår statsminister den stora invandringen under 2015 och den misslyckade integrationen, som en viktig orsak till den situation vi har i dag. Han glömde dock att peka på ett annat politiskt beslut som fått stora konsekvenser – friskolereformen.
Fram till 1992 hade Sverige en skola som ansågs vara en av de bäst i världen, men sedan dess har det bara gått utför (läs Joel Halldorfs ledarkrönika 22/9).
Friskolereformen möjliggjorde för föräldrar att välja skola för sina barn och införandet av marknadsskolan ledde till att eleverna blev konsumenter och föräldrarna kunder. Elevpengen (pris på barn) gjorde att företagare med vinstintresse såg en lönsam marknad i skolan. Genom att locka till sig så många barn som möjligt kunde verksamheten växa och vinsterna öka i den grad att stora delar av våra skattepengar för skolverksamhet blev till vinster för aktieägare i stället. Här börjar också den stora segregationen inom skola och samhälle.
De pengar som försvann från skolverksamhet skulle ha behövts i den integration som skola och samhälle genomgick åren efter 2015.
När nu skolorna ropar efter pengar för att klara sin verksamhet, känns det naturligt att dessa skattepengar hamnar där de hör hemma. Det bästa sättet vore att avskaffa elevpengen och förbjuda vinstintressen i skolan. Vår regering förstår problemet och är inne på den linjen, men ”vågar” inte gå hela vägen utan tassar försiktigt omkring för att inte stöta sig med väljare.
Förmodligen hade vi haft ett helt annat samhälle i dag om vår skola hade fått fortsätta att vara en av de bästa i världen.