IVO:s generaldirektör Sofia Wallström säger bland annat att kommunen kapitalt har misslyckats, barnets behov har hamnat i skymundan och hotar kommunen med ett vite på en miljon medan IVO:s inspektör Ingela Larsson bland annat kritiserar kommunen för att föräldrarna fått sätta ramarna.
Bakgrunden till att hon placerades i ett familjehem redan vid 7 veckors ålder berodde på att det inom familjen fanns missbruk, grov kriminalitet och en lång historik inom den psykiatriska vården som var välkänt av Socialförvaltningen.
Efter ett par år ville de biologiska föräldrarna ha tillbaka vårdnaden vilket både Socialnämnden i Norrköping och Förvaltningsrätten i Linköping motsatte sig.
Trots de sociala myndigheternas mycket goda kännedom körde Kammarrätten över både socialnämnden och förvaltningsrätten.
Att en domstol fullständigt kör över den myndighet som bäst känner de förhållanden som kan garantera ett riktigt beslut måste betecknas som häpnadsväckande.
Kammarrätten i Jönköping har genom sitt beslut tagit ett stort ansvar för den lilla flickan. Ett ansvar som rätten grovt har svikit när beslutet bekräftats som totalt felaktigt. Kammarrätten har rimligtvis saknat kännedom om vad som hänt ”Lilla hjärtat” hos de biologiska föräldrarna efter rättens beslut.
Ett avgörande ansvar måste läggas på kammarrätten för en naiv, feg och felaktig bedömning. Det grovt och uppenbart felaktiga beslutet borde ge kammarrättens ledamöter livslånga skuldkänslor. Om Kammarrätten lyssnat på dom som hade bäst kännedom om fallet hade Esmeralda inte behövt förlora sitt liv. Och varför agerar inte IVO när de får kännedom om ett så uppenbart tokigt beslut? Och hur kan en i stort sett enig journalistkår utpeka Norrköpings kommun som enda syndabock?