Beträffande kravallerna i Skäggetorp med flera platser:
Yttrandefrihet är ju en rättighet. Nu finns det ju tyvärr både onda och goda yttranden. Att plädera för brännande av koranen eller bibeln anser jag vara onda yttranden. Men även onda yttranden har rätt att framföras och får absolut inte slås ner med våld. Det är bara att hoppas på en lagstiftning som förbjuder hädelse.
Det har varit mycket glädjande att läsa i Corren under Dagens ros om all tacksamhet som framförts till våra ytterst värdefulla poliser. Men räcker det med tacksamhet? De har ju den stora uppgiften att skydda oss vanliga samhällsmedborgare. Det lär ju vara ett hundratal skadade poliser, vilket är mycket illa.
Men om någon eller några av dem dödats av de vassa stenar som kastades mot dem, vad hade vi då gjort. Vi hade kanske lagt en blomma på deras kista och fällt en tår, men knappast något mer. Men samtidigt som de skyddar oss har staten, vi, ett anställningsansvar, ett ansvar att skydda dem mot olycksfall. Det åtnjuter ju andra arbetsgrupper i samhället.
Vi är skyldiga att ge dem skyddsinstrument enligt följande. Vid svåra fall, vattenkanoner, gummikulor etcetera och om dessa instrument inte räcker som skydd mot vassa stenar och andra livsfarliga föremål anser jag att polisen skall skjuta skarpt mot benen på angripare när grupperingarna rensats från barnfamiljer som misstänks utnyttjas som mänskliga sköldar.
Det är ovärdigt ett demokratiskt samhälle att ett hundratal poliser skall skadas och att de skall tvingas till reträtt. Som en sista utväg skall samhället bistå med militära förband.