Jag är förbannad, upprörd och bedrövad över hur Linköpings kommun behandlar en stor del av sina invånare. Alla som av någon anledning är funktionshindrade måste få träna för att kunna leva ett drägligt liv. Det borde vara en mänsklig rättighet.
Efter att gym för funktionshindrade, Öppna dörrar på Friskis&Svettis i Tannefors, lades ned vid årsskiftet har mångas tillstånd påverkats negativt. På en av min och min hunds promenader träffade vi en man vars hustru sitter i rullstol. Hon har en historia av en mängd sjukdomar men hon har alltid kommit igen. Men nu var det annorlunda. På grund av att hon inte hade tränat hade hon förlorat all sin muskulatur som höll upp kroppen, liksom ryggmuskulatur och framför allt modet och den inneboende styrkan. Maken var bedrövad.
Efter svåra sjukdomar och olyckor, däribland trafikolyckor, behöver du rehabiliteringstid, vilket oftast sker på Regionnivå. Men sedan, när du väl har gått igenom en tuff rehabiliteringsperiod, är det nödvändigt att bibehålla funktioner du jobbat upp dig till genom regelbunden träning. Den träningen måste vara anpassad på ett eller annat sätt. Det är det här som våra politiker har så svårt att förstå.
I 15 år var verksamheten på Friskis&Svettis igång, där friska och funktionshindrade tränade sida vid sida, en verksamhet som kostade kommunen 300 000 kr/per år. Och helt plötsligt sades avtalet upp. Avtalet var olagligt, vilket är svårt att förstå. Vi blev lovade ett IOP-avtal, ideellt offentligt partnerskap, men arbetet bara fördröjs och förskjuts, inget händer.
För oss funktionshindrade och för alla dem som är i stort behov av träning rasar vår tillvaro. Jag önskar att politikerna kunde få upp ögonen för vår situation och vad som är viktigt. Träning är viktigt för annars hamnar du i en helvetisk berg- och dalbana som är svår att ta sig upp ur, om du någonsin gör det. Dessa berg och dalbanor är inte värdigt en människa.